Ett brott mot demokratin

Ledare
PUBLICERAD:
Politikern Göran Svensson blev påhoppad av meningsmotståndare på Skutberget.
Foto: Anna Sims
Så var det dags igen. Ännu en politiker som i lokalmedia pratar ut om det hatet som hen får utstå som politiker. Otrevliga situationer fysiskt som digitalt, som gör att förtroendevalda tidvis överväger om de orkar vara kvar inom politiken eller ej.

Att vara förtroendevald är bland det finaste man kan vara. Det är en ära att representera sina väljare, sina medborgare i någon av Sveriges folkvalda församlingar. Ett uppdrag som ställer höga krav på den enskilda politikern att vara påläst, lyhörd och tillgänglig. Beslut som tas, alternativt inte tas, granskas av så väl medborgare som av media och den förtroendevalde förväntas kunna försvara sina ställningstaganden. Det finns dock en hårfin gräns mellan att tvingas förklara sig och när det går för långt.

Den politikern jag beskrev i inledningen var Vänsterpartisten, fd Karlstadspartisten Göran Svensson som under en utflykt till Skutberget blev påhoppad av meningsmotståndare. Ett samtal som snabbt eskalerade och slutade i att polis fick tillkallas och en misstanke om ofredande upprättades. Detta är bara en i mängden av alla anmälningar om hot, hat eller kränkningar som kommit in och där en förtroendevalda. Att i detta fall kunna strosa omkring fritt på Skutberget borde för en politiker, som vilken annan medborgare som helst, vara enkelt – men så är det tyvärr inte alltid.

En annan karlstadspolitiker brukar beskriva hatet ungefär så här: ”Det är fredag – lördagskvällar vid 21-tiden, efter ett par bärs som de mest aktiva hatarna kommer i gång. Det är ett förvisso ett fåtal personer, men just dessa får inspiration att där och då tycka till om det som sker i vår kommun. Vissa skickar sms, andra anonyma mejl och några går i gång på sociala medier. När som och hur som, kommer deras hat fram.”

Men vilka är då egentligen de som håller på att hat och hot politiker? Enligt forskaren Agneta Blom, tillika sekreterare i ”Utredningen om hot mot förtroendevalda 2004–2006” (SOU 2006:46) så är förövarna oftast medelåldersmän 45–64 år gamla. De är primärt förargade medborgare som missar den ”gyllene gränsen” för vad som är rimligt i ett ansvarsutkrävande. Men de kan även vara regelrätta rättshaverister.

Det är tyvärr inte heller ovanligt att hat och hot kommer från andra politiker. Både inom det egna och andra partier. Politiker som själva borde förstå vart gränsen går och inse när den är passerad.

Tanken att individer väljer bort att bli förtroendevald på grund av hat, hot och kränkningar gör faktiskt riktigt ont i magen. Demokrati innebär mångfald av partier och politiker som dag för dag försöker övertyga andra om sina visioner och idéer om framtiden. Demokratins motsats är diktatur, där människor inte kan eller törs yttra sig, det är viktigt att komma ihåg när förtroendevalda känner sig otrygga.

Brott mot förtroendevalda är därför ett brott mot demokratin och det bör prioriteras kraftigt av rättsväsendet. Vi kanske till och med borde införa ”snabbspår” för att utreda och döma brott mot förtroendevalda.

Jag tror fler skulle känna sig trygga i sin roll som förtroendevald om de kände att de hade rättsväsendet i ryggen. Det är viktigt att människor vill vara kvar i politiken och att fler vårar ta steget in. För att vara förtroendevald är bland det finaste uppdraget man kan få.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.