Liberalerna i centrum!

Ledare
PUBLICERAD:
"Det är också bra att en enad partistyrelse nu ställer sig bakom att ingångna avtal skall hållas. Det visar att partiet är att lita på", skriver Niklas Lehresjön. På bilden partiledare Nyamko Sabuni.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Liberalernas partistyrelses förslag till inriktning inför nästa mandatperiod har föranlett rubriker om splittring. Många antiliberala krafter profiterar på den bilden, krafter som helst ser att Liberalerna slits itu.

Att partiet därför tydligt fokuserar på sakpolitik, framtid och problemlösning är bra, men det finns förstås ännu knutar kvar att lösa.

Det är också bra att en enad partistyrelse nu ställer sig bakom att ingångna avtal skall hållas. Det visar att partiet är att lita på. Att bryta januariavtalet före mandatperiodens sista budget, vore att skjuta sig själv i foten. Många av de liberala framgångarna i avtalet, inte minst inom skatteområdet, fick L inte ens gehör för inom alliansen. Att liberaler hellre ser en regering som leds av L, C eller M än en regering som leds av S, torde heller inte vara någon överraskning.

Det som kommer att föranleda diskussioner vid det partiråd där beslut tas i slutet av mars, det är till vilket pris Liberalerna ska kunna ingå i regering alternativt regeringsunderlag och inte gå i opposition. I grunden är det märkligt att det ens är en fråga innan vi har ett valresultat, men likväl efterfrågat av opinion och medier.

De 10 av 23 som röstade emot Nyamko Sabunis linje i partistyrelsen, reserverade sig inte mot vare sig sakpolitik eller att januariavtalet begränsas till innevarande mandatperiod. Istället ville de, med socialborgarrådet Jan Jönsson och kulturutskottets ordförande Christer Nylander i spetsen, än mer tydliggöra för väljarna var Liberalernas gränser går; vad man är villig att acceptera för att utgöra regeringsunderlag. Precis det som såväl opinion som massmedia efterfrågat. Även inför valet 2018 var Liberalerna tydliga i vilka premisser som krävdes för ett maktövertagande. När inte de premisserna uppfylldes landade man i andra lösningar för att förverkliga liberala reformer. Det uppfattades ändå som otydligt. Särskilt som M och KD bytte fot, jämfört med situationen efter valet 2014, då de la ner sina röster utan eftergifter och släppte regeringsmakten, då ”alliansen” hamnat i relativ minoritet.

Specificeras inte partier som kan accepteras i ett regeringsunderlag, då måste man vara än tydligare i sakpolitik. Främst bör gränserna i migrationspolitiken då tydliggöras gentemot högerkrafterna. Liberalernas tydliga ställningstagande för asylrätten och avståndstagande till numerära volymmål, är exempel på tydlig konfliktyta mot konservativa och nationalister i riksdagen. Bland annat detta borde anges som icke förhandlingsbart, om man har för avsikt att utgöra regeringsunderlag. Det räcker inte med svepande formuleringar om mänskliga rättigheter, konkretion krävs.

Nu kan Liberalerna bli ännu tydligare än vid förra valet. Nödvändigt i nuvarande opinionsläge. Förhoppningsvis lyssnar därför partirådet på både partistyrelsen och de kloka reservanterna och når konsensus. I annat fall riskerar regeringsfrågan att överskugga sakpolitiken långt in i valrörelsen, åtminstone fram till nästa landsmöte.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.