I tider som dessa, då ingenting är som vanligt, får man ta till det som står till buds för att roa och förströ sig. Att bada i isvak har denna vinter blivit mitt största nöje, och det är alldeles häpnadsväckande hur fantastiskt härligt jag tycker att det är! Om någon hade sagt till mig för ett år sen (när nöjena och aktiviteterna stod som spön i backen) att jag inom ett år skulle bli en vinterbadarfanatiker, hade jag bara skrattat åt denna då orimliga tanke.
Men så blev det. Och där är jag i dag. Där är vi idag. Troligen hade detta aldrig varit möjligt utan sällskap och peppning av maken, dottern och alla andra som kallbadar. Vi umgås i facebookgrupper och blir intervjuade av tidningsfolk och teve och radio, och det verkar som om halva Sveriges befolkning tillbringar sin fritid i isvak; ja vinterbadandet har blivit en veritabel folkrörelse. Det kan kanske vara svårt att förstå tjusningen i att utsätta sig för att bada i nollgradigt vatten, och det är också svårt att förklara den där känslan av total närvaro, som infinner sig där i vattnet. Men många är nyfikna, och nästan varje gång vi badar är det någon som begår sitt jungfrudopp.
Om nu inte alla tar till sig det där med vinterbad, är det desto fler som tillbringar sin fritid utomhus med andra aktiviteter. Det började redan tidigt förra våren; där satt tjogvis med lattemammor med sina barnvagnar i gräset och fikade, och plötsligt såg det ut som om alla var ute på promenader eller löpturer. För att inte tala om hur det var i somras, då älvbrinkar, utegym, parker och motionsspår fylkades av människor som ville umgås och motionera, vilket ibland ledde till att det kunde vara svårt att hålla lämplig distans till varandra.
Under de senaste helgerna har troligen nya, fantastiska rekord i det svenska folkets friskluftsintag slagits. På sjöar, kanaler och tjärnar, i skidspår och backar, på promenadstråk och grillplatser, ja överallt har det vimlat av folk som har njutit av snö, is, sol, blå himmel och varandras sällskap. Man har fiskat, man har åkt skidor, man har sparkat sig fram, man har promenerat, man har cyklat på isen, man har vänt sitt bleka vinternylle mot den starka februarisolen, man har grillat, man har fikat – och man har badat! Och det vore väl märkligt, om inte alla dessa utomhustimmar och aktiviteter skulle ge avtryck i folkhälsan. Influensan har uteblivit, vinterkräksjukan likaså. Och jo, jag vet, det största folkhälsoproblemet är naturligtvis stora stygga coronan och dess förfärliga och förfärande effekter - men som paradoxalt nog är en av orsakerna till allt detta utomhusliv.
Kanske är den där fina delen av vintern över. Kanske blir det mer av inomhusliv ett tag. Men bada, det kan man göra även när det är mulet – till och med när det snöar. Så det tänker jag göra!