I rekordfart har vaccin tagits fram mot covid-19. Sveriges första vaccinationsfas har redan avverkats och följts av nästa.
Visst har det svajat lite i distributionen och visst är det lätt att bli otålig. Alla vill vi tillbaka till ett mer normalt tillstånd så fort som möjligt. Vaccinationsinsatsen är omfattande och liknar inget vi gjort förut, men hjälps vi alla åt kommer förhoppningsvis ljusningen i takt med de längre dagarna.
Tyvärr verkar de finnas olyckskorpar som lever på att kritisera och gnälla. Vissa för att de har synpunkter på prioriteringsordning, andra på brister i information eller för att de inte kommer att få vaccinet just på den vårdcentral eller den plats de hade förväntat. Än värre är det gnäll som hörs ibland runt vilka grupper som ska komma först i kön. Stäm inte in i den kören! Till de verkliga lågvattenmärkena hörde klagosången mot folkhälsomyndigheten, då de gav exempel på personer i socialt utsatta grupper i fas 3 av vaccinationsprocessen. Det är en självklarhet att behov och risk för allvarliga konsekvenser i form av smitta som leder till svår sjukdom och död ska styra prioriteringen. Inte identitet, yrke eller medborgarskap.
Min förhoppning är att vi alla nu visar tålamod. Jag har stor tilltro till att Region Värmlands många duktiga medarbetare gör sitt yttersta för en säker, rättvis och effektiv vaccinationsprocess. Det faktum att det finns flera olika vaccin, att distributionen i vissa fall kräver olika lösningar för olika vaccin och att mängden vaccin i förpackningar kräver att många kan vaccineras på samma plats samtidigt, ställer sammantaget höga krav på distributionskedja och handhavande. Jag är ändå fullt övertygad om att det är just professioner i vårdkedjan som är bäst skickade att optimera processen. De gör sitt yttersta för att minimera svinn och arbetar idogt för att vi så snart som möjligt ska få våra båda vaccindoser. Ur det perspektivet är det anmärkningsvärt att till och med vissa förtroendevalda försöker plocka billiga poäng på utbudspunkter, spelande på lokalpatriotism och missnöje. Ett är säkert; deras agerande underlättar inte processen.
Minns att hela den jätteapparat som vaccinationen innebär ska ske parallellt med att all övrig vård ska genomföras. Hjälps vi åt, har vi alla snart fått tillgång till vaccin. Då kan vi så småningom börja beta av de negativa konsekvenser som pandemin ställt till med i form av försämrad folkhälsa och vårdskuld. Och pandemin har i bästa fall också lärt oss en läxa. Om inte annat att sätta värde på stort och smått som vi kanske tidigare börjat ta för givet. Exemplen är många: Rörelsefrihet över gränser, kramar, det korta samtalet i kafferummet på jobben, arbetsluncherna, konsert- och biobesöket, dansen och chansen till ett oväntat besök. Kanske kan vi också i framtiden lättare förstå och solidarisera oss med dem som oavsett pandemi inte åtnjuter dessa förmåner? Håll ut och ha tålamod – det blir ljusare!