Karlstadsminnet: Den konserten glömmer jag aldrig

Mera
PUBLICERAD:
I Folkets hus lokal Hyttan ägde en av Kjell Fredrikssons mest minnesvärda konserter rum.
Foto: Okänd/Värmlands Museum
Det är den 6 april 1970. Jag är som nytillträdd kultursekreterare ansvarig för mitt första arrangemang. Det är en konsert som kulturnämnden beställt hos Rikskonserter innan jag tillträtt min tjänst.

Min situation är mycket speciell. Förväntningarna på mig är höga, alldeles för höga! Man talar om mig som att "Kulturmessias” har kommit. Jag sitter alldeles ensam som en Robinson i mitt rum på Almen. Min kompetens är inte så märklig. Musikområdet är egentligen en vit fläck.

Ett par ord om Rikskonserter. Det var då ett nystartat statligt kulturorgan, ett av de tre så kallade R-en, Riksteatern, Riksutställningar och Rikskonserter. Man hade en aktiv kultursyn, något av korstågsmodell. Man hade då i början hyggligt med resurser och kunde stödja den lokala arrangören både med artister och marknadsföring.

Folkets hus byggdes i början av 50-talet och kom senare att bli Karlstad CCC.
Foto: Nils Möller

Konserten den 6 april var en typisk Rikskonsert-satsning. Det var Amsterdams studentkammarorkester som bjöd på en konsert med titeln Spatial music. Vad var då Spatial music? Jo, det var som namnet anger ”musik i rummet”. Det kunde gå till på lite olika sätt. Antingen var orkestern utplacerad i lokalen på lite olika platser och spelade utifrån dessa ”öar”. Eller också rörde sig olika musikgrupper i rummet.

Mycket kunde skrivas om själva konserten. Jag har sparat en mapp med tidningsurklipp. Både NWT och VF skrev stora recensioner, fyllda av lovord. ”Orkestern formligen sprutade spelglädje!” Verk av två av den moderna musikens mest kända kompositörer, Xenakis och Ligeti framfördes. Både NWT och VF avslutade sina recensioner lite ovanligt: ”Tack, kulturnämnden i Karlstad, för konserten! (NWT) och ”Tack, kulturnämnden! (VF)

Konserten ägde rum i Hyttan i gamla Folkets hus, vilket är en helt nödvändig information. Publiken var verkligt imponerande, 154 sålda entrébiljetter. Tydligen bra publikarbete. I redovisningen anges kostnad för offsettryckning av flygblad. Biljettpriset var också klart anpassat till en ungdomlig publik – 2 kronor.

Här byggde Folkets park ut med en ny kontorsdel och dansstället Hyttan.
Foto: Värmlands Folkblad

Efter konserten var det enligt annonserna ”Nachspiel”. Orkestern fick både förtäring och lite svensk kultur genom att Jerker Engblom sjöng Bellman (något som tyvärr inte blev så uppskattat av de unga holländarna).

En fin musikkväll och trivsam samvaro närmade sig sin avslutning, då något alldeles unikt hände. För att förstå detta krävs att man minns hur Hyttan såg ut. Dansgolvet var liksom nersänkt och publiken satt alltså lite högre, runt om på alla sidor – ungefär som matsalen på Folkets hus i Skoghall ser ut idag.

Då, tar ett par av holländarna av sig kavajerna, kastar sig ner på dansgolvet och börjar ”simma ryggsim”. Snart är det ganska många som deltar i detta absurda ryggsimsmästerskap.

Jag visste inte då i april 1970 att jag skulle bli kvar som kulturtjänsteman i Karlstads kommun i ytterligare 31 år! Under åren lopp kommer jag att bli ansvarig för många olika kulturarrangemang men denna Spatial music-konsert i Hyttan den 6 april 1970 är nog den jag minns allra mest. Den glömmer jag aldrig.

Kjell Fredriksson

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.