Yaa Gyasis nya bok, Inte av denna världen Imponerar! Jag läste hennes första, Vända hem, från 2018, med förtjusning. Medan Vända hem nästan kan betecknas som en historisk roman om slavhandeln i Ghana handlar Inte av denna världen om nutid i USA. Här tar Gyasi tag i teman som rasförtryck, drogberoende och trosfrågor, men framför allt är den en djupt gripande bok om moderskap, en allt överskuggande kärlek till en son.
Gifty, som berättar historien i Inte av denna världen forskar i neurovetenskap på ett universitet i USA. Hon undersöker de mekanismer som framkallar drogberoende. Hemma i hennes säng i den lilla lägenheten ligger hennes djupt deprimerade mamma. Båda kvinnorna sörjer Nana, Giftys älskade bror som dött av en överdos heroin flera år tidigare. Varför blev Nana drogberoende? Han som var en så lovande basketspelare i Alabama. Varför ingrep inte Gud och hjälpte Nana att komma över sitt missbruk? Gifty, som varit djupt troende vänder Gud ryggen och sätter sitt hopp till vetenskapen.
Landet Ghana är ytterligare ett tema i Gyasis bok. Därifrån kom familjen när Nana var liten. Gifty däremot är född i Alabama och växer upp i sin brors skugga. Mamma är starkt troende och blir medlem i pingstförsamlingen First Assembly of God i den lilla staden och Gifty följer trofast med sin mamma till kyrkan. Porträttet av henne som liten rättroende flicka är både starkt berörande och mycket humoristiskt. Giftys familj är den enda svarta i församlingen och så länge Nana är en framgångsrik basketspelare hyllas de av församlingsmedlemmarna. När han skadar sig och blir drogberoende av den smärtstillande medicin han ordinerats tittar man åt en annat håll. Att mitt i natten ta bilen och ge sig ut på vägarna och leta efter Nana blir en uppgift som helt ligger på de två kvinnorna. Pappan har sedan länge återvänt till Ghana och skaffat sig en ny familj.
Som jag skrev inledningsvis är detta en imponerande rik roman och bevis på ett mycket lovande författarskap.
Ali Suads bok Dina händer är fulla av liv utspelar sig delvis i Somalia, ett land jag läst mycket lite om hittills. Här är berättaren också en ung kvinna, förmodligen huvudpersonen Noras dotter, men det gissar jag bara. Nora är dotter till en framgångsrik läkare i Somalia som utbildats i Italien. Familjen är välmående och Nora en ambitiös dotter som utbildar sig till lärare och gifter sig med sitt livs kärlek trots ett visst motstånd från familjen eftersom Ahmed är politiskt aktiv och motståndare till regimen. Situationen eskalerar, en revolution bryter ut och familjen tvingas på flykt. Detta scenario känns igen i många flyktingberättelser. Boken innehåller starka scener från striderna i Mogadishu.
När berättelsen börjar har Nora och hennes dotter vistats som flyktingar i Sandviken i ett tiotal år. Den lärarutbildade Nora arbetar som städerska och vantrivs medan Sagal, berättaren, anpassar sig ganska bra till svenska förhållanden och blir alltmer svensk.
Skulle man kunna ha utnyttjat Noras kompetens bättre i Sverige? Det är en fråga jag ständigt ställer mig när det gäller akademiker från utlandet som söker asyl i Sverige. Och har vi kapacitet att behandla svåra trauman orsakade av krig och katastrofer i den omfattning som skulle behövas?