• torsdag
    21 jan
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      1.3 mm
  • torsdag
    21 jan
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.4 mm
  • fredag
    22 jan
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.1 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Ett knippe synpunkter – mest om Värmland

Krönikor
PUBLICERAD:
Mitt första år som krönikör i denna anrika tidning är till ända. Fick frågan om att medverka redan för tio år sedan, men tackade nej. I rollen som offentlig tjänsteman – då hos landstinget – kändes det inte helt bekvämt att sätta egna, ofta kritiska tankar och funderingar på pränt för en vidare krets.

När åren har passerat 70-strecket behöver man inte ha sådana betänkligheter. Yttrandefriheten är ju faktiskt som allra störst för en pensionär. Då kan de raka, målsökande puckarna skickas iväg med den kraft man tycker att de förtjänar. (Ja, jag har spelat 170 A-lagsmatcher i ishockey.)

Ingen kan, synligt eller osynligt, bestraffa en pensionär som fritt hävdar sin uppfattning; det är myntets ena sida. Å andra sidan: många struntar fullständigt i vad en pensionär tänker och tycker.

Nåväl, när du har varit med ett tag kan du jämföra dåtid med nutid. Utför du ett sådant vågstycke, får du omgående vara beredd på allt från ursinne till likgiltiga axelryckningar. Faran för att bli betraktad som tillbakalängtande, framstegsfientliga individer ligger ständigt på lut för frispråkiga veteraner.

Anders Ajaxson saknar den tid då söndagsöppet på Stadsbiblioteket i Karlstad var en självklar medborgerlig rättighet.
Foto: Lisa Olaison

Här följer i full frihet ett knippe egna synpunkter, där krönikören så klart är medveten om risken att bli kallad bakåtsträvare:

Jag tyckte bättre om...

…den tid då vi hade ett värmländskt yttrandefrihetspris, döpt efter Karlstads-Tidningens klassiske chefredaktör Mauritz ”Maggan” Hellberg. Vi, några entusiaster, hittade inga efterträdare, inte ens inom Värmlands Journalistförening, när hade gjort vårt efter 13 år (2013) och avslutat med att ge Magganpriset till Nils Funcke, offentlighetsprincipens främste förkämpe i vårt land,

…den tid då det var möjligt att bli landshövding i länet där du växte upp. Under 2000-talet har regeringarna, oavsett partifärg, högst medvetet letat landshövdingar utan förhandsförankring i sina län,

…den tid då det räckte med en direktör i varje kommun och en inom landstinget-regionen. Dagens mångfald av direktörstitlar existerar ju bara för att motivera högre löner för en utvald skara chefer,

…den tid då Karlstads kommun inte hetsjagade befolkningstalet 100.000. Då fanns mer utrymme, men också mindre amatörism, för att sansat identifiera de farliga fallgroparna och de galna tunnorna, oavsett om dessa dök upp på Skutberget eller på Drottninggatans norra sida. Eller någon annan stans,

…den tid då stiftets biskop besökte församlingarna ute i stiftet istället för att åka på klippkort till kyrkobyråkratin i Uppsala,

…den tid då konkurrensen mellan dagstidningarna i Värmland var äkta och levande,

…den tid då makthavare – typ universitetets rektor – rejält gick i svaromål på offentlig kritik istället för att lyssna på omgivningens taktiksluga viskningar om att ”detta blåser snart över”,

…den tid då de självständiga, envetna journalisterna var fler än de servila, tillrättaläggande kommunikatörerna,

…den tid då söndagsöppet på Stadsbiblioteket i Karlstad var en självklar medborgerlig rättighet,

…den tid då Värmland hade politiker som drevs av ideologiövertygelse och hade förmågaenergi att förverkliga sina visioner.

Slutar så med den totalt okontroversiella uppfattningen att 2021 kommer att bli ett bättre år än det enerverande, eländiga 2020.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.