Bokprat: Läsfrossa i mellandagarna rekommenderas

Jag läser gärna deckare mellan varven, det har ni säkert upptäckt. Så jag börjar med två i pocketformat.

Den första är en av de mest spännande böckerna jag läst på senare tid! Ruggigt spännande faktiskt. Stjärnan från nord av David B. John är egentligen en thriller och innehåller ingen gåta du måste lösa, bara sträckläsning. Historien tilldrar sig huvudsakligen i Nordkorea och om så bara en fjärdedel ligger nära sanningen räcker det mer än väl för att skrämma livet ur en.

Huvudpersonen, Jenna, professor i internationella relationer, värvas av en hög militär inom en amerikansk säkerhetsorganisation för att agera som infiltratör i Nordkorea. Jenna är särskilt lämpad för uppgiften. Hon är halvkorean, pratar nordkoreanska flytande och har egentligen inte något som binder henne hemma, men hon är ovillig. Det är egentligen bara tanken på att hon skulle kunna efterforska sin tvillingsysters öde som får henne till slut att acceptera uppdraget. Jennas syster och hennes pojkvän försvann spårlöst från en strand i Norra Sydkorea drygt tio år tidigare och Jenna har sörjt henne sedan dess. Kan det vara så att hon inte drunknade?

Parallellt med värvningen av Jenna får vi lära känna gamla fru Moon i staden Hyesan i Ryanggangprovinsen i Nordkorea, dit hon rest för att skaffa sig ett matstånd. Som betalning för tillståndet har hon tolv Chocopies som landat i skogen med en ballong när hon var ute och plockade svamp, hårdvaluta från syd som skulle kunna få henne dömd för förräderi. Men fru Moon tar chansen. Hon och maken saknar mat för dagen.

Den andra pocketboken är Christoffer Carlssons Järtecken. Carlsson är en etablerad deckarförfattare och medverkar i tv-programmet Veckans brott, men är i botten kriminolog och forskare. Järtecken är en av de bästa svenska deckare jag läst och skulle mycket väl kunna klassas som roman. Den är lika mycket en vemodig och inkännande berättelse om en by i avfolkningstrakt som berättelse om ett mord. Miljön är landsbygden i Halland och huvudpersonen en snäll, ansvarsfull polisassistent. Historien har sin upprinnelse i en mordbrand i Marbäckstrakten. Den skyldige blir dömd och fängslad. Kvar i trakten lever hans syster och hennes familj. De får det inte lätt i byn där alla känner alla. Framför allt drabbas den lille systersonen av grannarnas förtal och han börjar fundera på om han bär ett Järtecken. Är det ödesbestämt att han också ska bli en brottsling precis som den älskade morbrodern? Porträttet av lille Isak är mycket fint och känsligt tecknat.

Och så ytterligare tre böcker som är nyutgivna och ännu bara finns i inbunden upplaga.

Spännande och skrämmande på ett helt annat sätt än deckarna är journalisten Henrik Brandâo Jönssons bok Där solen aldrig går ned, speciellt för mig som är uppvuxen i Brasilien, ett av de sju länderna Brandâo Jönsson skriver om. Symboliskt nog har de forna portugisiska kolonierna i hans reportagebok fått karakteriseras av de sju dödssynderna. Som undertitel till boken har han valt ”Hur världens mest sorgsna land gjorde världen syndigare”. Han har valt ut Goa, Mocambique, Macao, Östtimor, Angola, Brasilien och moderlandet Portugal att skärskåda. Och för många svenskar är det kanske överraskande lärdom att portugisiskan, som pratas i alla dessa gamla kolonier är världens sjätte största språk. Vi får läsa om beachboys och bushcats i Mocambique, kasinon i Macao och frosseri i Goa. Brandâo Jönsson skriver journalistiskt flyhänt och underhållande och man får kanske ta en del med en nypa salt, men tyvärr är nog det mesta sant. Själv bor han i Rio sedan många år och är gift med en brasilianska, så han vet vad han skriver om när det gäller Brasilien. Boken är en intressant exposé över internationellt hyckleri där världens rika och mäktiga utnyttjar svagheter och luckor i fattigare länders styrelseskick för högsta möjliga njutning och personlig vinning.

Stina Ekblads memoarbok, Här brusar livet förbi, är en helt annan typ av bok. Här kan vi gå ner i varv och följa denna orkidé från Österbotten på hennes väg från den finlandssvenska landsorten till de danska och svenska teatertiljorna. Så roligt att läsa om hennes väg, inspirerad av de dikter hon tidigt mötte i livet. Det får mig att tänka på hur värdefullt det är att lära sig dikter och sångtexter utantill.

Tidigt upptäckte Stina att hon ville ut i världen. Det var trångt i Österbotten. Hon var lite annorlunda. Hon hade tidigt upptäckt skådespeleriets tjusning och efter ett semesterbesök i Danmark sökte hon och kom in på Ryslinge Folkhögskole på Fyn som hade teaterprofil. De första rollerna fick hon på Odense teater. Därifrån bar det av till Sverige via ett kort gästspel i Berlin. Under tiden utvecklas hon intellektuellt inspirerad av rollerna och människorna hon möter. Det var monologrollen i Märta Tikkanens Århundradets kärlekshistoria som förde henne till Dramaten som sedan förblev hennes hemmascen. För många av oss är Stina Ekblad framför allt en underbar uppläsare och tolkare av lyrik.