Karlstadsminnet: "Den härligaste högtiden nalkas"

Mera
PUBLICERAD:
Julmarknad på Alsters herrgård.
Foto: Sanna Stark
När jag kliver ur bilen möts jag av doften av lövskog och kylan som nyper i mina kinder. Jag tittar upp mot de vidöppna grindarna och ser människor i par och mindre grupper färdas igenom dem. Ett lugn och en glädje infinner sig samtidigt inom mig.

Det är den mörkaste tiden på året, men den härligaste högtiden nalkas – julen. Och med den kommer julmarknaderna och en av dessa hålls på Alsters herrgård.

Vi går upp tillsammans. Innanför grindarna ser man flera stånd, några med mat och några med hantverk. Förutom den vita herrgården centrerad på tomten mellan grusgården och trädgården, finns tre röda hus, två till höger och ett till vänster. I det ena finns ett museum och en liten butik. I det andra ännu en butik och i det tredje har man under marknaden stället upp stånd inomhus med diverse artiklar. Jag känner doften av mat leta sig ut i folkvimlet och jag tar mig nyfiket fram till den gamla trätrappan. Det är ett äldre hus – förmodligen en gammal lada – med två ingångar och där inne är träväggarna exponerade. Bakom ett av borden står en man och konverserar för fullt med alla som kommer förbi. Han delar samtidigt ut något och jag misstänker att det är det som är källan till väldoften som spridit sig. Det är något så enkelt som ugnsstekt (rostad) potatis, med smör, örter och sesamfrön. Jag går fram och han stäcker fram ett smakprov. Den varma potatisen passar perfekt när man känner sig frusen. Jag fortsätter att se mig omkring. Stämningen är underbar, alla åldrar kan hitta något att lockas av, julklappar inhandlas och allt känns som en scen ur en saga av Astrid Lindgren.

Jag har starka minnen från denna minnes gård för Gustaf Fröding och dess kringliggande områden. Från skolutflykter med guidade turer, till promenader i Bäverdalen med morföräldrar som avslutades med fågelskådning och fika i fågeltornet. Jag minns så starkt när jag tog med min lillebror på skattjakt i egen regi och med tillhörande picknick. Det är 16 års skillnad mellan oss, så jag har känt mig både som en syster och en extra förälder.

När skattjakten skedde var han inte gammal, högst fyra-fem år, så att priset var färgglada sugrör i olika former och någon slags ficklampor man kunde sätta på fingrarna var uppskattat. Roligast och själva poängen med utflykten var dock leken på vägen till skatten. Låta fantasin flöda fritt i den magiska miljön, med vattnet som rinner längs med leden, träden som sträcker sig mot skyn, solljuset som sicksackar mellan stammarna och lyser upp bara delar av marken likt spotlight på en scen. Jag och min lillebror pausar längs med vägen och klättra på de mossbeklädda stockarna, plockar pinnar som blir till svärd och dialogen är i full gång.

Detta är två starka minnen jag kopplar till denna stad och jag hoppas få bygga på med ännu fler.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.