Skyddsnätet måste anpassas till den tid vi lever i

Ledare
PUBLICERAD:
Det för många tidigare skyddsnätet som skola, fritidsaktiviteter och arbetsplatser sker nu digitalt – i forum där man enkelt kan begränsa vad deltagarna ser eller inte ser, skriver Sara Gunnarsson.
Foto: Anders Wiklund/TT
”Julen är här och lyser frid på jorden. Glädjen är stor, i ett barns klara ögon bor den ” – dånar ut ur våra radioapparater nu i juletid.

Att julen förknippas med glädje är nog självklart för de allra flesta, gamla som barn. Men inte för alla. För vissa innebär julen en tid bortom skyddsnätet – där kontroll, isolering och misär istället är vardag.

Inför alla högtider, lov och semestrar, har det alltid varnats för samma sak, att utsattheten för de personer som lever med våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck ökar. För att hantera detta brukar de offentliga sätta in extra resurser och dessa personer uppmanas till att våga söka hjälp. Men den tid vi nu lever i, den är ur led på grund av ett litet virus.

Myndigheternas rekommendationer och beslut gör så att utsattheten inte längre är begränsad till en kortare tid. Utan till långa utdragna tidsperioder utan antydan till slut. Det för många tidigare skyddsnätet som skola, fritidsaktiviteter och arbetsplatser sker nu digitalt – i forum där man enkelt kan begränsa vad deltagarna ser eller inte ser. Ett slag, ett blåmärke kan lätt döljas, genom att rikta kameran åt ett annat håll eller aldrig sätta på den. Något som den utsatta i ett fysiskt möte annars hade haft svårare att dölja.

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har under året flaggat för just detta. ”Att det är att anta att våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck ökar under pandemin” och att samhället fått det allt svårare att fånga upp varningssignalerna. Signalerna finns nog där, men det är ovant att veta vad man ska leta efter. Till skillnad från tidigare kunde en lärare eller en arbetskollega ta sin elev eller kollega åt sidan för att fråga om något var fel. Det är något som inte är lika lätt längre i det digitala.

Nu är så ändå julen är här och jag lider med tanken att pandemin inte bara förorsakat ett stort medicinskt och socialt lidande, utan att den även har förorsakat att individer som sen tidigare levet i en utsatt situation, nu är ännu mer utsatt. Att uppmana dessa personer som lever men någon form av våld i nära relationer eller hedersrelaterat våld och förtryck att söka hjälp känns som den ”enkla vägen” ut, men det är knappast enkelt. Det är snarare den svåraste vägen ut och en väg vars tröskel är så hög att många väljer bort den. För många är vägen ut när någon annan ser den situation man själv lever i, när någon annan tar ansvar och säger ”jag finns här för dig”.

Stödet måste komma utifrån och det starka skyddsnät som fanns innan pandemin måste snarast byggas upp igen och anpassas efter den nya tid vi lever i. Skyddsnätets kraftfullhet måste också komma från det gemensamma ansvar vi har i vårt samhälle för att ingen människa ska behöva känna sig utsatt. Det offentliga, det privata, föreningslivet, släkt och vänner. Tillsammans för att stötta våra medmänniskor. Det offentliga måste också lyckas ta sig genom pandemins barriär och ta sig närmare de som har det svårt. Digitaliseringen är inte bara ett hinder, utan också en möjlighet för att komma åt problemen.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.