Julen är glädjens och ljusens högtid. Många firar den till minne av Jesu födelse, andra ser den som ett skönt avbrott i det kompakta vintermörkret – ja, det är ju faktiskt så att man i flera tusen år före vår tideräkning hade någon sorts fest vid den här tiden på året just för att fira att ljuset var på väg tillbaka. Att det hade vänt.
Och jag skulle gärna i denna krönika vilja skriva att det har vänt nu – på flera plan. Att den där förfärliga coronasmittan är på väg att ebba ut. Att vi snart kan leva som vanligt. När det här dessutom publiceras på självaste julafton skulle det vara som att ge er alla en riktigt fin julklapp – kanske den allra finaste. Men det kan jag inte. Och det är jag ledsen för, trots att det inte är mitt fel. För det här rår ingen av oss för. Rår ingen av oss på.
Men när det nu är som allra mörkast ute och det känns som att vi aldrig mer kommer att kunna leva våra liv som vi har vant oss vid att göra, kan vi kanske i alla fall tänka och hoppas, att detta år och denna jul är ett undantag och att nästa år kommer att präglas av läkning, uppbyggnad och reflektion; hur vill jag egentligen leva? Vad har jag lärt mig? Vad kan jag klara mig utan? Vem kan jag klara mig utan? Och vem kan jag inte klara mig utan?
Den här julen blir inte som den brukar. Det betyder inte nödvändigtvis att den blir sämre. För många blir den bättre. Traditioner, som för länge sen har överlevt sig själva och mest känts som tvång, bryts och ersätts av nya. Eller inga alls. Lugn. Ro. Frid. Julefrid. Man måste inte flänga runt för att göra alla glada. Man måste inte ställa till med det ena julkalaset efter det andra. Stå i köket och gråta av utmattning. Och man måste inte känna sig misslyckad för att man inte vill eller kan fira den där strålande, glittrande, varma, lyckade julen som ”alla” andra tycks göra. Tycks klara. Tycks njuta av. För i år blir det ingen sån jul. Det blir en annan sorts jul. Och man behöver inte ha dåligt samvete eller känna sig som en sämre sorts människa. Vi sitter i samma båt. Det här rår ingen av oss för. Rår ingen av oss på.
Ja, jag vet att många är ensamma. Till och med är ensammare än andra jular. Det är ledsamt och sorgligt och känns svårt att göra något åt. Men detta kan vi råda över, för kanske blir det nu, när vi tvingas släppa en del traditioner och måsten, lite extra tid över - tid som kan läggas på att skicka en julhälsning, slå en signal eller gå förbi med en julblomma.
Och även om det ser mörkt ut, har det vänt. Vi går mot ljusare tider och kan bara hoppas att det inte gäller enbart dagsljuset. Det här rår ingen av oss för. Rår ingen av oss på. Men vi kan hoppas. Och vi kan ge varandra det bästa vi har: tid. Och kärlek.
Ta hand om er och varandra! En riktigt god, varm och hoppfull jul önskar jag er alla!