Hittar vi ljuset?

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Istället för att likt andra studenter få njuta till efterklangen av studentsångens strof: ”den ljusnande framtid är vår”, riskerar de skickas in i korseld med överhängande risk för död som konsekvens, skriver Niklas Lehresjön.
Foto: Jessica Gow/TT
Vintermörkret är aldrig så stort som i ett snöfattigt december. I år är det inte bara midvintersolståndet och juleljusen vi har att se fram emot. Tack vare rekordsnabb utveckling, så verkar vi nu också skymta ljus i pandemimörkret.

Vaccin har räddat oss från många livsfarliga sjukdomar och gör det sannolikt ännu en gång. Det är utmärkt att vi verkar vara väl förberedda och att sannolikt de flesta av oss kan få vaccineras redan före midsommar. Men för en del medmänniskor i vårt land tenderar ljuset att skymmas och mörkret vara fortsatt dödligt.

Pandemin har inte bara medicinska följder. De ungdomar som efter flykt blev offer för svensk byråkrati och långa handläggningstider 2015, fick en andra chans i och med den så kallade gymnasielagen. Många av dem har nu en snart nog omöjlig uppgift; att hitta en tvåårig fast anställning inom sex månader efter att de tagit studenten. Känner du många 19-åringar som lyckats med det i år?

Gymnasielagen var från början en dålig konstruktion och ett hastverk, om än behjärtansvärd. Prioriteringarna utgick inte från störst skyddsbehov, asylskäl. Följden blev särlösningar, som nu några år senare leder till nya problem. Somliga försöker ”laga” lite i det lapptäcke som regelverket utgör för att mildra konsekvenserna. Andra kraxar att ”lättnader för invandrare är det sista Sverige behöver” med en ”där ser ni hur illa det gick” attityd. Osmakligt och uppenbart utan en tanke på omsorg om de barn som nu blivit unga vuxna.

Åratal mellan hopp och förtvivlan riskerar nu att sluta i hopplöshet för de ungdomar som kämpat hårt och fullgjort examen. Istället för att likt andra studenter få njuta till efterklangen av studentsångens strof: ”den ljusnande framtid är vår”, riskerar de skickas in i korseld med överhängande risk för död som konsekvens. Den reglerade invandringen har stort stöd i Sverige men måste vara förutsägbar och human. Asylrätten behöver värnas och rättssäkert prioritera de som har störst behov av skydd.

Men oavsett vad vi historiskt gjort rätt eller fel; Medmänniskor är av kött och blod och ska behandlas mänskligt. Att stärka möjligheten att stanna av humanitära skäl, det borde därför vara en självklarhet. Skötsamma ungdomar som tillbringat en stor del av sina liv i Sverige ska heller inte lämnas i kylan på grund av det trasiga lapptäcke av regler vi utsatt dem för. De ska få stanna i värmen i det land som nu är vårt gemensamma hem. Allt annat är omänskligt. Sverige må ha problem med integration, men integration lyckas inte bättre för att vi låter människor leva i ovisshet och rädsla. Det är faktiskt precis tvärtom.

Julens ankomst och inledning handlar om ett ungt par. En förstföderska från främmande land söker tak över huvudet för natten, men finner härbärget fullt. Är du en av dem som följer barmhärtighetens röst, öppnar dörren för de nödställda och sträcker ut en hand? Eller stänger du dem ute i kylan? Låt ditt samvete vägleda dig.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.