• idag
    21 jan
    • Vind
      8 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      1.2 mm
  • fredag
    22 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      2.4 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Hans farfar glömmer jag aldrig

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Lars känner jag inte mycket, farfar John och pappa Jonny kände jag mycket bättre, skriver Anders Ajaxson.
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Det är ju inte ett dugg originellt, förstås, att i en tidig decemberkrönika hitta en anknytning till julen om några veckor. Särskilt inte för en Munkforsare, nu när Lars Lerin fått hedersuppdraget att vara SVT-värd inför allt folket på julafton. Därmed inget mer om julen 2020, men desto mer om Lerin.

Lars känner jag inte mycket, farfar John och pappa Jonny kände jag mycket bättre. Farfar John vill jag här särskilt påminna om: en viljestark, originell profil i vårt samhälle. Han fanns med som högerback 1932 när Karlstad-Göta tog sitt första bandy-SM.

Mitt emot vår folkskola i Munkerud hade John och hans kreativa maka Härdis sin herr- och damekipering. Hennes prestationer inför skyltsöndagen var alltid riktiga konstverk; från henne löper en stark konstnärlig tråd till sonsonen, utan tvivel.

Med John hade vi grabbar särskilt mycket att göra. Han var nämligen väldigt intresserad av det som vintern igenom pågick på vår skolplan, där vi ägnade oändligt många timmar åt att spela ishockey och bandy. Det var till och med han som köpte in slangarna för att skolplanen så tidigt som möjligt på säsongen skulle bli uppspolad. Under vinterns tidigaste skede var det för honom en självklarhet att spolning oavbrutet skulle pågå under skoldagen av elever som hela tiden bytte av varandra.

Nu kommer jag till den dramatik som inför våra ögon utspelade sig under den första ”frysdagen” i december ett år på 1950-talet. För första gången blev ordet maktkamp en realitet för oss skolbarn utan att vi visste vad maktkamp var. I den ena huvudrollen fanns John Lerin, entusiasten och pådrivaren för snabbast möjliga uppspolning av vår skolplan. Den andra huvudrollen innehade vår skolas överlärare, Gösta Svenson, en oomstridd auktoritet och en omvittnat duktig lärare.

Denna oroligt viktiga uppspolningsdag – i Johns ögon – bestämde Gösta oväntat att inga elever skulle få stå därute och sköta spolningen. Det skulle alltså inte bli någon spolning, alla dessa härliga, efterlängtade minusgrader till trots!!

Detta gjorde John ursinnig. Totalfrustrerad lämnade han sin affär, haltade över vägen trots sin Parkinson, tog fram en kniv och gick till angrepp – inte mot någon levande varelse utan mot slangarna som han hade köpt i min pappas järnaffär och skänkt till skolan. På flera ställen skar han av dessa. Och från klassrum till klassrum ljöd ropet (på Munkforsmål) som jag så tydligt minns 65 år senare:

”Lerin ble så förbannad att han skar uttå slangera!”

Å ena sidan förstod vi ju hans ilska, jodå. Men å andra sidan – inga slangar betydde ju ingen is. Denna mörka framtidsutsikt lyckades vår klasskamrat Lennart Sundberg omgående eliminera med sin klockrena sammanfattning av det uppkomna läget: Nu får Gösta Svenson köpa nya slangar åt oss, fangen i mej!

Om sin farfar (”Is och pengar var ju hans stora intresse…”) har Lars osentimentalt och uppriktigt skrivit i sin bok En liten konstnär på sidan 130:

”Farfar tippade, kryssade och spelade bingo. Hela livet var ett spel, livet skulle gå med vinst. Men farfar vann mest bara tröstpriser och sidovinster, på sin höjd en fruktkorg eller ett kaffepaket. När han var på riktigt gott humör kunde han ta fram en tusenlapp och låta mig känna på den. Jag hade aldrig sett en så stor sedel. Skär var den.”

Slutligen vill jag tillägga att inget a-ljud i det talade svenska språket är mörkare än det som finns i ordet slang, uttalat sex mil norr om Karlstad.