• idag
    21 jan
    • Vind
      7 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    22 jan
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      1.3 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

En vintersport för mig

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vinterhataren Gunvor Sand Edwall har upptäckt tjusningen med vinterbad.
Foto: Olle Persson

En dag för några veckor sen insåg jag att jag hade blivit offer för en trend – eller snarare att jag hade blivit en del av en. Plötsligt tycktes allt - i såväl traditionella som sociala medier - handla om kalla bad eller vinterbad, som det kallas vid en vattentemperatur som understiger nio grader. Men inte tänkte jag på någon trend, när jag av bara farten fortsatte att bada efter sommaren.

Egentligen började det hela i april med coronapromenader under de allt ljusare kvällarna som ett sätt att hantera rastlösheten och också få möjlighet till familjeumgänge. Under sommaren blev det av förklarliga skäl ett och annat avbrott för båtliv och fjällvandring och annan hemesterverksamhet, men i slutet av juli återställdes ordningen. Våra kvällsvandringar fick en ny sträckning med kvällsdopp i älven från Gubbholmen som dagens höjdpunkt (och med frekvent dokumentation på sociala medier). De första veckorna hände det att vi fick sällskap av andra badsugna; somliga kom släntrande över bron från Haga iförda badrock medan andra kom på cykel, men allteftersom kvällarna mörknade glesnade leden av medbadare, och en bit in i september var vi helt ensamma. Men med mörkret följde också kallare vatten, och när vi tog sista Gubbholmsdoppet i början av oktober var det bara åtta grader i älvvattnet, som också hade börjat stiga och blivit farligt strömt.

Men inte kunde vi sluta bada! Vi hade vant oss vid och börjat längta efter den härliga endorfinkicken som våra kalla bad hade gett oss, så nu blev det Skutberget ett par, tre gånger i veckan med vandringar eller löpturer i de olika spåren, bastu, kallbad, kaffe, makens kanelbullar och på söndagarna frasvåfflor, gräddade av medlemmar i Vinterbadarnas våffelstuga.

En helt ny värld har öppnat sig! Jag har bott i Karlstad i mer än ett halvt sekel men aldrig riktigt fattat vilken pärla Skutberget är med alla sina sköna och vackra motionsspår och den mysiga motionscentralen. Inte heller har jag förrän nu vid sjuttioett års ålder och som övertygad vinterhatare förstått hur fantastiskt det är med kalla bad – uppfriskande, uppiggande, livgivande! Och nu börjar det verkligen bli skarpt läge, då motionscentralen är coronastängd och vi måste byta om utomhus och ta våra bad utan bastu. Det är kallt i luften och det är kallt i vattnet, men vi går eller springer oss ordentligt varma innan vi badar, använder mössa, badskor och neoprenvantar (det blir väääldigt kallt om händer och fötter!) packar in oss i massor av varma kläder efteråt och dricker ordentligt med hett te för att återställa den förlorade kroppsvärmen.

Ja, jag har blivit vinterbadare! Kanske fortsätter jag fram till nyår. Kanske efter nyår. Kanske genom hela vintern. Och kanske har jag rentav hittat en ”vintersport” som passar mig…