• idag
    26 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Hoppas på ett stabilt 2022

Krönikor
PUBLICERAD:
Det verkar som att ”det nya normala” är här för att stanna. Det vi trodde skulle vara en kort episod av krisläge har de facto blivit just normalt.

Det kommer nog inte bli så som det var förut igen, alltså innan februari 2020. Detta skriver jag om i boken 100 röster om corona, som Malin Edgren står bakom. I den finns samlade texter, dikter och bilder från ett hundra Karlstadsbor. Hundra röster som tillsammans och var för sig beskriver en händelse eller känsla från året då covid-19 tog över jorden, Sverige och Karlstad.

Det finns många funderingar i boken, frågor och beskrivningar. Texterna och bilderna skapades mitt under brinnande pandemi och kommer vara ett viktigt vittnesbörd när man i framtiden forskar kring ämnet. Det man vill veta är hur vardagen såg ut, och det är något 100 röster om corona verkligen kan berätta.

Stora konserter kanske inte kommer vara något vi går på så lättvindigt längre, och då är frågan om de stora artisterna vill komma till lilla Sverige, skriver Erika Bergkvist.
Foto: Fredrik Hagen

Vad händer nu då? Jag ställer mig fortfarande frågan trots att jag i april trodde vi vid det här laget, skulle blåst faran över och börjat ta i hand igen. Men så är det ju inte, och jag inser att jag, även om jag är trött på restriktioner och ovisshet, faktiskt har vant mig och börjat se den tid vi lever i nu som vardag. En ny vardag, men ändå normal.

Nu sköljer en ny våg över jorden av viruset som funnits på allas läppar i snart ett år. Så naiva vi var då i mars, när vi trodde att sommarens värme skulle städa bort farsoten. Eller när hösten kom och vi tänkte att allt skulle vara bra till jul. Eller att ett nytt år skulle innebära att vi kan börja resa igen. Inser att jag hoppas på ett bättre och mer stabilt 2022, för 2021 är snart här och det är ju på inget sätt en magisk gräns. I alla fall inte för viruset.

Vi kommer ha en lång återhämtning av samhället. Det kommer ta tid att bygga upp vissa delar igen. Vi kommer att vara mer försiktiga under en lång tid framöver. Finns det några kulturarbetare kvar då? Favoritrestaurangen, har den tvingats stänga när jag är redo att ge mig ut? Stora konserter kanske inte kommer vara något vi går på så lättvindigt längre, och då är frågan om de stora artisterna vill komma till lilla Sverige.

De flesta av oss som lever nu har inte varit med om det här förut. Svininfluensan var utbredd och förödande men inte på det här sättet. Då stängde inte världen ner. Då, behövde vi inte omvärdera och ställa om så som vi gjort nu. Jag kan inte låta bli att tänka att vi nu fått oss en läxa för att vi levt så besinningslöst så länge.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.