Hoppa till huvudinnehållet

Nu summeras 27 år av packmopedsturné

Publicerad:
Reporter Felix Hall
Felix Hall
felix.hall@nwt.se
Här inleds turnén 2006. Göran Samuelsson tar täten.
Här inleds turnén 2006. Göran Samuelsson tar täten. Foto: Maria Samuelsson

Det blev ingen Packmopedsturné i år. I stället blir det en föreställning som sammanfattar 27 år av turnerande på en flakmoped kallad Flaksommar.

– Det är underbart att det blir av, det är ju inget man kan räkna med. Vi har modiga arrangörer och en tapper publik, säger trubaduren och turnéns grundare Göran Samuelsson.

Göran Samuelsson har själv beskrivit det som ren idioti. Att säga upp sig från sin fasta anställning som byggnadsarbetare för att i stället skriva låtar och satsa på musiken.

– Jag har funderat på det många gånger, men det bottnade i en livskris. Vid olika skeenden i livet ifrågasätter man allt man håller på med. Det blev en slags självmedicinering att sätta sig ner och skriva låtar. Vid den här tiden så följde jag med en kompis på en visfestival och jag blev helt förtrollad av det. Jag visste inget om trubadurer eller visor, men jag blev helt tagen av hur man med så enkla medel kunde berätta en historia. Det blev en religiös uppväckelse för mig. Där och då förstod jag att det är det här jag ska hålla på med, säger Göran Samuelsson.

Obetalda räkningar

På köksbordet, hemma i Görans lägenhet, låg en hög trave med obetalda räkningar.

– Jag var tvungen att dra in pengar på något sätt för att få det att gå ihop. Packmopedsturnén var ett desperat försök att försörja sig. Jag tog kontakt med studieförbundet ABF och presenterade min affärsidé. Tanken var att åka runt med min moped och spela och för det önskade jag 200 kronor. Det här var allt annat än konserter, snarare musikaliska överfall. Jag behövde få ihop spelningar, så jag spelade vid grönsaksdisken på Ica i Ekshärad. Ensam åkte jag runt på min moped, bodde i tält, lagade mat på ett spritkök. Efter två dagar var man nöjd med sin egen fullkomlighet. Jag har alltid varit en social person och avsikten var att vi skulle vara fler som åkte runt, men det här var i alla fall en start.

Sen hände något.

– Jag fick med mina vänner till att kompa mig, men jag ville få med mig andra artister så jag ringde runt och frågade om det fanns ett intresse.

Grundaren Göran Samuelsson river av en låt i hemmet inför turnén 2019.
Grundaren Göran Samuelsson river av en låt i hemmet inför turnén 2019. Foto: Ida Myrin

Åren gick. 1999 lyckades Göran locka Ola Magnell som då var en väldigt etablerad artist och trubadur efter att redan under 70-talet haft en stor succé med Påtalåten.

– Den enskilt viktigaste händelsen för turnén var när Totta Näslund, fyra år senare, 2003 ville vara med. Han älskade turnén och fick in jättemånga artister.

Musikernas vasalopp

Packmopedsturnén blev så småningom ett begrepp i Musiksverige och fick en kultstatus.

– Det ansågs vara en merit att ha varit med i det som många kallade för musikernas vasalopp. Plura Jonsson sa en gång att "efter 40 år på vägarna har man kommit så långt att man får åka moped till spelningen."

Vilket är ditt starkaste minne?

– 2004 var det en fantastisk skön stämning. En varm sommar när vi nästan glömde att det var en konsert och i stället kändes det bara som en upplevelse. Vi lagade en moped som gick sönder med en tallkotte, expeditionen blev viktigare än musiken.

Konserterna har under alla år spelats på en mängd olika ställen. Hembygdsgårdar, parkeringar, trappor, restauranger – och på platser där knappt någon längre bor.

En stark artistuppsättning från 2011 med bland andra Plura, Pernilla Andersson och Dregen.
En stark artistuppsättning från 2011 med bland andra Plura, Pernilla Andersson och Dregen. Foto: Helena Karlsson

– Det räcker att det finns ström på platsen. Jag minns 2003 en konsert som blev legendarisk. Vi skulle spela i Lillskogshöjden i norra Värmland. Strömmen gick och då fanns det en tramporgel i närheten, så vi konkade ut en tung orgel som skulle ersätta keyboardet och sen ackompanjerades det av akustisk gitarr. 400 personer satt i en stor ring runt för att överhuvudtaget höra något, när inte förstärkaren funkade, skrattar Göran.

Varje år avverkades runt 70 mil på moped och omkring tolv konserter på lika många dagar. Så där höll det på år efter år, mil efter mil i ur och skur. Fram till sommaren 2020.

– Det var självklart för oss att ställa in när coronan kom, det här viruset är inget man lekar med.

Flaksommar

Så i stället för ännu en turné blir det nu i stället en föreställning med namnet Flaksommar.

– Jag gör den tillsammans med Bengt Bygren, min musiker. Det kommer att vara 20 låtar som vi har skrivit och som tidigare figurerat i turnéns historia. De är specialplockade för att passa ihop med berättelsen om hur det blev som det blev – att ren idioti och lite uthållighet ibland faktiskt kan löna sig.

Flaksommar utspelar sig långt bortom storstadens puls och är en hyllning till musiken, berättelserna, landsbygden och till den helt vanliga människan.

– Det blir ett enkelt koncept och uttryck där vi berättar historier och spelar musik. En roll-up är den enda scenografi vi har. Vi vill att fokus ska ligga på musiken. Jag insåg under arbetet med föreställningen hur viktig musiken är. Med åren som gick kände jag att jag allt mer och mer blev en arrangör och jag är inte helt komfortabel med den biten. Jag kommer aldrig bli mer än en trubadur, det var ju så allt började.

När Göran ser tillbaka på alla år så känner han en enorm tacksamhet.

Mil efter mil på landsväg mot nästa anhalt, nästa konsert.
Mil efter mil på landsväg mot nästa anhalt, nästa konsert. Foto: Bengt Bygren

– Jag har klivit långt utanför mina egna trygghetsformer och uppnått långt mer än vad jag hade kunnat drömma om. Det är så att man får nypa sig själv i armen och jag är så oerhört tacksam att vi har fått möjligheten att genomföra den här föreställningen och att det kanske kan inspirera andra människor.

Inte ett avslut

Men föreställningen ska inte ses som ett slut på en era av turnerande.

– Man vet aldrig hur det kommer bli i framtiden. Det kan hända vad som helst. Så länge mopparna finns kvar, så finns vi kvar. De är de som är de riktiga hjältarna.

Föreställningen spelas på Arenan i Karlstad, vid ett tillfälle, söndagen den 8 november klockan 16.00.

Artikeltaggar

Bengt BygrenGöran SamuelssonKonserterNöje/KulturPackmopedsturnénPlura JonssonVärmlands län

Så här jobbar KT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.