• idag
    26 nov
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Inte lätt att lära känna en ny vän

Krönikor
PUBLICERAD:
Att bli vän med sin nya mobiltelefon är inte alltid så lätt, anser Gunvor Sand Edwall, som har haft vissa problem.
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Jag är ingen sån där som älskar nya tekniska prylar och byter mobiltelefon till den nyaste modellen så fort den finns på marknaden - helst inte alls, då en ny teknikpryl alltid leder till grav teknikstress för mig. Men till slut är det ändå dags, hur ogärna jag än vill. Efter månader av förnekelse och prokrastinering tar jag ett djupt andetag och beger mig till den butik, vars operatör handhar mitt abonnemang. Jag viker en hel dag för detta ärende, då jag vet att detta inköp kommer att ta all min tid och kraft i anspråk ett antal timmar framöver, för en ny mobiltelefon tar tid. Lång tid. Det är tråkigt. Tålamodskrävande. Och som sagt synnerligen stressframkallande. För att åtminstone förenkla själva inköpsritualen bestämmer jag mig för en nyare modell av den telefon jag redan har, men den finns naturligtvis inte på lager, så det blir att åka hem igen. Två dagar senare kan jag hämta ut den och får mot betalning (!) hjälp med att föra över kontakter och några få appar.

Och där börjar eländet. Det tar en evig tid, det där med apparna. Värst är naturligtvis de där som har med bankärenden att göra, men mina tidningsappar kommer inte långt efter - inte heller den där till mitt bloggkonto. Eller den till min e-post. Det är lösenord hit och lösenord dit. Inte katten kommer jag ihåg dem! Så det blir nya, som jag glömmer så fort jag har skaffat dem trots att jag kör med samma på alldeles för många ställen. Men till slut är det klart, och mobilen kan användas till mer än att ringa med, vilket i sig visar sig innebära vissa problem.

Jag ringer. Ett samtal. Två. Sen bryts det tredje. Displayen fladdrar till. Jag hör personen i andra luren, som däremot inte hör mig, och inte kan jag avsluta samtalet heller, för displayen är nu svart. Så fortsätter det. Samtal bryts – nej, inte alla men somliga. Lika spännande varje gång. Kameran vägrar också. Ibland. Äventyrligt värre. Rent farligt för min mentala hälsa.

Det blir en ny tur till butiken. Inlämning av ny mobiltelefon. Jag avstår från det generösa erbjudandet om en lånemobil från artonhundratalet och använder i stället en av mina gamla avlagda. Ny installation av appar. Nya lösenord. Ännu en förstörd dag.

Så får jag tillbaka min nya mobil. Nya lösenord. Nya appar. Ytterligare en dag till spillo. Samtal som bryts. Kamera som vägrar. Och så håller det på. I nästan tre månader umgås jag nästan enbart med min gamla mobil. När jag ska lämna in den nya för fjärde gången har även personalen i butiken lessnat på min telefon – och troligen även på mig.

Det blir en ny. Ett annat märke. Nya appar. Nya lösenord. Och den fungerar! Jag kan ringa. Jag kan fotografera. Läsa tidningsartiklar. Swisha. Sköta bankärenden. Digitalumgås. Googla. Allt det där jag vill göra med min mobil. Och jag har fått en ny vän!