• idag
    26 nov
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    30 nov
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Karlstadsminnet: Födelsen av Tingvalla Isstadion

Mera
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Mitt första minne av Karlstad och den arbetsplats som jag skulle praktisera på under sommaren 1965 var att jag besökte Per Lagergren, dåvarande stadsarkitekt. Vi skulle diskutera vad jag skulle göra som praktikant. Han ville ha med gatuchefen, Karl-Erik Ahlstrand, i diskussionen och kallade på honom i sin snabbtelefon genom att tala om att det fanns en besökande teknolog som ville tala om praktikantarbete. Jaha, svarade Karl- Erik, är det fröken fräken? Han visste ju inte att jag hörde allt han sade! (Just vid den här tidpunkten var Sven-Ingvars låt om Fröken fräken modern.)

Nåväl, under sommaren 1965 praktiserade jag på stadsarkitektkontoret här i Karlstad. Bland annat fick jag förmånen att tillsammans med stadsarkitekten skissa och projektera Tingvalla Isstadion. Vid den här tidpunkten var bandy den stora vinteridrotten och här i Karlstad satsade man stort. Staden skulle ha en stor konstfrusen bandybana med en 400-meters slinga för skridskotävlingar runt om. Åskådarplatser på betongläktare skulle också finnas.

Anläggningen förlades till I2:s före detta hinderbana eftersom här var sankt och inget annat kunde byggas på platsen.

Byggnadskonstruktör i Örebro anlitades och en fin modell byggdes av Gunnar Eriksson. Anläggningen invigdes vintern 1967 på sedvanligt sätt för de som visste vad man hade med sig till bandytävlingarna i sin portfölj.

Tyvärr blev inte allt byggt från början. Ljusmasterna skulle också vara bärkonstruktion för läktarna. I masterna fanns speciella urtag för detta. Kommunen var tvungen att spara på kostnaderna och läktarna av betong blev aldrig av.

Som länsarkitekt kom jag nästan 30 år senare i kontakt med anläggningen ur ett alldeles speciellt perspektiv. Köldmediet, för att frysa vattnet till is, var ammoniak. Anläggningen började bli föråldrad efter dryga 30 år. Den mängd ammoniak som användes här var alldeles för stor och risk för läckage var överhängande. Med hänsyn till ”hälsa och säkerhet”, en av de frågor, som länsstyrelsen bevakade, måste kylanläggningen bytas ut. Det gjordes och Tingvalla Isstadion blev en modern isbana.

Nu, ytterligare 20 år senare, föreslås att Tingvalla Isstadion skall bli en inomhusarena. Jättespännande! Kanske kan en del av det som gjordes på 1960-talet komma till nytta!

Inger Berggrén

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.