• idag
    30 sep
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    1 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Helgen då Karlstad peakade

Mera
PUBLICERAD:
Foto: Privat
För åtta år sedan, närmare bestämt den första helgen i juli 2012, förvandlades Karlstad till en enda stor feststad.

Putte i parken hade tagit sig till Karlstad för första gången och alla hakade på. Jag och mina vänner, Ulf och Anton, möttes upp tidigt om dagarna för att förbereda oss inför kvällsspelningarna och vi märkte snabbt att festivalstämningen i stan var ett faktum. Det var folk överallt och musik i varenda vrå, som jag minns det. På Koriander var det till och med dans redan vid lunch, på terrassen mitt under den gassande sommarsolen. Det blev axeldans för hela slanten, det kan jag lova.

Det var inte bara i Mariebergsskogen som musiken ljudade, utan också på krogarna. Tidigt på eftermiddagarna, dessutom. Nöjesfabriken, Tempel, Båten – ja, de flesta verkade dra sitt strå till stacken och vi som publik kunde gå emellan och lyssna på de olika spelningarna hur vi ville. Det är inte omöjligt att det blev några glas öl här och där och det är heller inte omöjligt att mitt minne sviker, av just den anledningen. Men som jag kommer ihåg det verkade alla vara lika upprymda över det här som jag och mina polare. Stan levde verkligen och alla man mötte var en del av det där på något sätt. Det var svårslaget.

På lördagen, festivalens sista dag, var det inte bara stämningen som etsade sig fast hos mig. Då fick jag också uppleva något som än i dag är ett av de finaste minnena jag har. Ulf, Anton och jag pallrade oss iväg till Båten där bandet Winhill/Losehill skulle spela. Jag hade sett något om dem på någon liten blogg och visste egentligen inte alls vad jag skulle förvänta mig, men det blev något av det finaste jag har varit med om.

Där, i en trång lokal med max tio andra i publiken, blev vi bjudna på en konsert som lämpade sig för de största av scener. Vi tre tittade på varandra och tänkte "vad är det som händer?". Vi var alla fattiga studenter och hade inte råd att köpa merch, men vi tackade för spelningen och försökte sätta ord på hur vi hade upplevt det vi precis hade fått se. Som tack tillbaka fick vi en varsin pin och den har jag kvar än. Det bästa jag fick därifrån är dock minnet. Ett minne vi alla tre pratar om nästan varje gång vi ses och jag är så tacksam över att vi fick uppleva det. Oavsett vad som händer bär vi alltid med oss den tillsammans, resten av livet.

Efter Båten gick vi till Wennbergsparken, fortfarande smått tagna. Vi satte oss i eftermiddagssolen, drack några glas vin och tittade på de som gick förbi på väg till Mariebergsskogen. Längs vattnet mittemot oss blev ledet av människor tjockare och tjockare allteftersom tiden gick. Det verkade som att hela stan var på väg till avslutningen av festivalen och till slut följde även vi efter. Helgen då Karlstad peakade avslutades på ett helt perfekt sätt och vi dansade oss genom natten.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.