Riktigt häpen har jag inte blivit så värst ofta i mina dagar. Tänker på tillfällena då en given, självklar sanning visat sig vara en direkt osanning. Blott fyra år gammal, på självaste födelsedagen, upplevde jag denna speciella känsla för allra första gången. Häpenhetens höjd den gången har knappast överträffats i mitt liv sedan dess; ändå är jag idag en bra bit över de sjuttio.
Följande hände söndagen den 29 oktober 1950:
Jag står på en stol i köket och tittar ut på grannens flaggstång. Ser genast att flaggan hänger konstigt, den har fastnat mitt på stången. ”Varför det ser ut så”, frågar jag min pappa. ”Jo,” säger han, ”våran kung är död. På alla flaggstänger i Sverige hänger flaggan på det viset idag.”
Så gör han det oförglömliga tillägget: ”Men det är inte kungen som bestämmer mest i Sverige. Det gör Tage ifrån Ransäter.”
Vad säger han? Tage ifrån RANSÄTER, bara en mil hemifrån! Där vi har släkt, där det finns en kiosk och en vit kyrka, dit vi brukar ta GDG-bussen för att hälsa på min sjuka mormor!
Senare fick jag ju klart för mig vem denne Tage var, han som under mina första 23 levnadsår – fram till 1969 – var landets statsminister. Sedan slutet av 1980-talet finns hans minnesgård i hembygden Ransäter, snett emot kyrkan. Denna sommar har jag varit inblandad i fyra programkvällar där, varav en med två av Tage Erlanders barnbarn, Inger och Charles, som huvudpersoner.
Hustrun Aina, så betydelsefull och så samstämd med sin man, pratade vi förstås om. Likaså om Harpsund, sommarstället i Sörmland som starkt bidrog till att Tage orkade med sin krävande syssla under alla dessa år. Men vi berörde också den första generationen Erlander i Ransäter med den ständigt verksamme fadern Erik Gustaf och hans hustru Alma, ”den intelligentaste i vår familj” som sonen skriver i sina memoarer.
Om Erik Gustaf Erlander finns en fin liten bok skriven av Carl Erik Carldén. Det är rent förbluffande hur mycket som denne lärare, klockare, folkrörelseman, kommunpolitiker, entreprenör och flerbarnsfar mäktade med under sina dryga 40 år i Ransätersbygden. Han använde flitigt både huvud och händer. Alla möbler i hemmet utom pianot snickrade han själv ihop.
Varför styrde denne patriark sin studiebegåvade son till Lund och inte till Uppsala? Barnbarnen menar att pengarna var avgörande, för Erik Gustaf var mycket ekonomisk. Men kanske spelade det också roll för denne strängt kyrklige man att Uppsala var ett centrum för Verdandi med dess utmanande syn på sedlighet och kristen moral; en miljö där för övrigt Mauritz Hellberg, denna tidnings klassiske chefredaktör, en gång skolades.
I Lund slapp Tage Erlander sådan smitta. Istället fångades han upp av en annan rörelse där nere i Skåne – en arbetarrörelse som inte stod ett dugg högre i kurs (än Verdandi) hos den politiskt frisinnade fadern i Ransäter.