• idag
    30 sep
    11°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    1 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Kåseri: Tystnaden

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Kaj Martelius
Sonen hade kommit hem efter ett halvår som biståndsarbetare i Etiopien. Det första han gjorde var att besöka sina föräldrar, båda numera över de åttio. Det gladde honom att se dem vid en förhållandevis god hälsa och fortfarande i skick att klara det vardagliga utan hemhjälp.

Hans mor hade kokat kaffe till hembakad sockerkaka, nu satt de i vardagsrummet i ljuset från förmiddagssolen som sken in strimlad av persiennerna. Sonen satt och väntade på ett tillfälle att få berätta om allt som han varit med om i Etiopien. Under tiden dukade föräldrarna fram, vänligt småpratade med varandra.

– Solen värmer lite mer för var dag, sa modern.

– Jaja, man får ta det med lämpor, sa fadern.

– Jag förstår inte varför jag börjat tappa så mycket hår på sistone, återtog modern och drog i en slinga bakom örat.

– Men i går hade vi bara plus två grader på morron, sa fadern.

Sonen sitter och ser på de gamla. De har det bra tillsammans numera, tänkte han lättad. Så hade det ju inte alltid varit. Men där var något som inte stämde.

Mor slår i påtåren, sonen berättar om Etiopien, och föräldrarna nickar och nickar och klappar honom på kinden. Nu vill far ha ett ord med i laget.

– Har du sett så granna mors gardenier är. Hon vet hur man pysslar om krukväxter, inte sant gumman?

– Ja far din har ju sina vanor, säger mor. Varje dag går han sin promenad. Alltid samma gator. Alltid samma tid. Så snart han kommit hem tar han sin tupplur, alltid på höger sida och med huvudet tillrättalagt i handflatan. Efteråt kontrollerar han lufttrycket på barometern, och så är det dags att borsta bort mjällen från kavajen.

– Nej, då var det annat på Hylands tid, invänder far. Då vågade en titta på teve utan att förarga sig. Nu är det mest politik och grovhångel, jag gitter inte se’t. Men mor blir allt kvar i tevesoffan hon och tittar, hähä...

– Vad sitter du och skrattar åt din stolle? säger mor. Ta dina tabletter i stället. Två av varje, och glöm inte betablockarna.

– Vafalls?

Men nu är sonen upprörd, han böjer sig fram och ropar.

– Ni har ju börjat höra förfärligt illa båda två. När ni pratar med varann blir det ’goddag yxskaft’ för hela slanten! Ni måste se till att få remiss till en örondoktor, så här kan ni inte ha det.

Då skrattar de så gott, föräldrarna, de knuffar varandra i sidan, och mor säger.

– Både far din och jag hör bara alltför bra! Så numera går vi mest för jämnan utan hörapparaten. Du får ursäkta att vi glömde ta på den när du kom. Jag hoppas vi inte missat nåt intressant. Båda tar fram sina hördon och sätter på dem.

Fadern lutar sig fram och förklarar.

– Tidigare var vi störda av allt oväsen, förklarar han. Genomfartstrafik utanför fönstren, det blir ett förstärkt oväsen i apparaten. Och över oss grannarna som lever rövare, det låter som träskodans och kägelspel genom taket. Det gick oss på nerverna, gjorde det.

Sonen invände.

– Men ni kommunicerar ju inte! Den ene vet inte vad den andre säger.

Far skrockar förtjust.

– Se det är kanske det allra bästa i kråksången. Vad tror du vi två har att säga varann efter fyrtiofem år, som vi inte sagt tusen gånger förut? Första tiden med de nya hörapparaterna gick vi där och småträtte om dittan och dattan. Mest hela dagen höll vi på, fast mor fortsatte gärna en stund på kvällen också, haha. . Felet var att den ena hörde vad den andre sa. Det gör vi inte längre, därför är vi alltid samt numera, visst är vi, mor?

– Jodåjodå, bekräftar mor. Fast du sa fel när du påstod att jag fortsatte träta på kvällarna. För det var ju du som alltid skulle ha sista ordet, hur trött du än var.

– Ånej du, om nån av oss är trätgirig av naturen så inte är det jag inte.

– Stopp nu, avbröt sonen. Sätt på er glasögona i stället så ska jag visa bilder från Etiopien.

En timme senare lämnade sonen sina föräldrar.

– Vi ses snart igen, sa ha. Må så gott. Och glöm för allt i världen inte att stänga av hörapparaterna när jag har gått!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.