• idag
    30 sep
    15°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    1 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    2 okt
    14°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm

Några minnen från Lövhöjdens skola

Mera
PUBLICERAD:
Lövhöjdens skola 1946.
Foto: Privat
I mitten av 40-talet påbörjade jag min skolgång i Lövhöjdens skola, några mil utanför Karlstad i Värmland. Jag bodde i den angränsade byn, Rödmossen, varför skolvägen var drygt tre kilometer. Vilket i dag verkar oöverstigligt utan bil, men på 40-talet var det det som förgyllde skoldagen. Mer om det senare.

Byn Lövhöjden var lite av ett centrum för de omkringliggande byarna, Rödmossen, Backa, Älgånäs, Truve, Karforsen. I Lövhöjden fanns lanthandel, telefonväxel, skola. Elproduktionen sköttes av Löftafors kraftstation, också den belägen i Lövhöjden. Posten sköttes av lantbrevbärare, mjölkbilen hämtade varje morgon och återlämnade 50-litersflaskorna varje eftermiddag. Nöjesutbudet bestod av logen ”Hoppets” ordenshus. Platsen för den årliga skolavslutningen med framförande av teaterstycken så som Äppelkaka med vaniljsås och Examen i Ruskaby skola. Några gånger om året kom Blomqvist med sin filmprojektor och visade kulturfilmer som Tjo flöjt sa Janne Wängman och Åsa-Nisse på nya äventyr. Vid den här tiden förgylldes valår med samtliga partiers valfilmer, dessa såg vi ungar samtliga utan att förstå någonting, men det var gratis rörliga bilder långt före tv och video. Dessutom visades gratis så kallade Husmorsfilmer vilka också hedrades med våra besök.

***

Den skola jag kom till omfattades av B-3 reformen, vilket innebar att alla klasser undervisades i samma klassrum av samma lärare. En mycket bespottad skolform som dock räddade glesbygdsskolorna från nedläggning. Skolplikten var då sex år men eftersom många klasser inte hade några elever bestod hela barnaskaran av cirka åtta till tio stycken.

Foto: Privat

Skolformen ställde naturligtvis stora krav på läraren som måste undervisa på flera nivåer. Men eftersom, med dagens mått mätt, samtliga elever var stillsamma och intresserade (om än inga änglar) förflöt lektioner och raster i god sämja. Skoldagarna började 09.00 och pågick till 14.00, utom måndag och torsdag då dagen slutade med två lektioners slöjd fram till 16.00. Träslöjd för oss pojkar och textilslöjd för flickorna.

Skolvägen avverkades ganska snabbt på morgonen, eftersom det, till skillnad från 2000-talet, fanns en stor respekt för att passa tider. Däremot hemvägen kunde ta en mycket lång tid. Vi var några som skulle åt samma håll, vilket medförde att massor skulle utprovas, från vintriga utförslöpor till lockande ödehus. Sommartid nyttjade vi oftast våra cyklar eller ben. Vintertid kunde färdmedlen ha större variation. Skidor genom skogen, spark på ogrusade vägar, när skaren bar kunde vi susa fram över fälten på våra sparkar. Ibland brast skaren vilket medförde en vådlig vurpa, orsakande trasiga termosflaskor och ryggsäck genomdränkt av mjölkchoklad.

Det hände någon enstaka gång att snö och blåst under natten gjort vägen ofarbar. Då kallades ”Martin i näs” och hans häst in, och vi fick åka flaksläde till skolan.

***

Smörgåsarna var av hembakade brödkakor eller limpor. Då ”köpebröd” förekom utgjorde det sällsynta festtillfällen, trots att affärens utbud endast bestod av HÅWE-limpa och Barkis. Eftersom massäcksbrödet härstammade från olika bak hade det också skiftande smak och med olika pålägg. Ibland utbröt stora smörgåsbytandet. Kamratens smörgås hade godare smak än den egna som man fick varje dag. Påläggen varierade, där det fanns jägare i familjen kunde det bestå av älg, hare eller fågel. Detta var naturligtvis åtråvärt för oss som endast kunde erbjuda rökt fläsk, hemgjord korv eller hemslaktat kalvkött. Trots att socialstyrelsen ännu inte spred sina klokskaper, så som antal smörgåsar per dag eller tabeller över näringsinnehåll och tungmetaller, växte vi upp till friska och starka tonåringar med någorlunda gott förstånd. Mjölken är värd en egen beskrivning. Standardisering och avfettning var okända begrepp. Mjölken kom direkt från ladugården via en övernattning i kallkällan. När den ruskats omkring i ryggsäcken bildades en liten kula smör på ytan, denna kula var en stor delikatess.

Uno Larsson.
Foto: Privat

Trots B-3 skola, lång skolväg och smörgåsar och mjölk till middagsmat är skoltiden ett ljust minne bevarat bland allt annat som livet gett. Elevkåren från 40-talet tunnas ut allt mer år från år och de som minns och kan berätta blir allt färre. Skola, affär, ordenshus har ombyggts till bostäder. Vad som glädjer är att det är åretruntbostäder, ej drabbade av sommarbostadssjukan vilken avfolkat så många byar vintertid.

Uno Larsson

Berätta om ditt Karlstadsminne

Karlstads-Tidningen gillar att minnas. Ett minne kan vara flera år gammalt, eller bara några timmar. Vad minns du? Skriv till oss och berätta, gärna med bilder. Vi kommer att publicera minnen löpande framöver.

Mail: redaktion@kt.se

Postadress: Box 28, 651 02 Karlstad

Besöksadress (brevlåda vid entrén): Våxnäsgatan 20

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.