• idag
    19 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    20 okt
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      3.4 mm
  • onsdag
    21 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.5 mm
  • torsdag
    22 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Möjligheternas månad

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Av årets månader är det två som jag tycker extra mycket om; den ena är maj och den andra är september. Men medan maj är löftenas, förväntningarnas, blomningens och yppighetens tid - full av skönhet och ungdomlig fräschör då allt ligger framför oss och allt är möjligt - är september mognadens och fullbordans tid med ett mörkt stråk av vemod i de starka färgerna och den klara luften.

Vi vet att mycket är för sista gången. Sista chansen att ta ett glas vin på en uteservering. Sista kvällen på balkongen. Sista promenaden i sandaler. Sista simturen runt bryggan. Det där sista hastiga kalla morgondoppet bland dansande dimslöjor före soluppgången. Sista natten i sittbrunnen under den makalösa stjärnhimlen. Där faller en stjärna, där en till! Vi vill aldrig gå in, för vem vet när vi får uppleva det här igen? Om vi får uppleva det igen.

För mig och min familj innebär september också flera tillfällen att fira; ett barnbarn har födelsedag, och maken och jag firar bröllopsdag - ofta ute på balkongen med skaldjur och champagne medan lindarna nere på gatan prasslande fäller sina löv. Snart är de alldeles kala; ja där har vi vemodet igen.

September har alltid inneburit en nystart, tycker Gunvor Sand Edwall, som tillbringat sitt yrkesverksamma liv i skolans värld.
Foto: Michael Probst

Men eftersom jag under mitt yrkesverksamma liv tillbringade mina dagar i skolans värld, har september för mig också alltid inneburit en nystart – ett nytt läsår med massor av roliga möjligheter, och den känslan sitter i även efter nästan fem års pensionärstillvaro - i år extra tydligt, då maken går i pension just första september, alltså ytterligare ett skäl att fira. Det känns lite overkligt att vi båda nu har uppnått en så aktningsvärd ålder och status; nyss var vi trettio nånting med en oändlig räcka år kvar i yrkeslivet – i synnerhet den där unge mannen som jag blev ohjälpligt förälskad i och som jag under ett och ett halvt år försökte övertyga att det var mig han ville ha. Till slut kapitulerade han – kanske av ren utmattning…

Efter trettiotre år tillsammans får vi nu ha varandra på heltid, vilket vi har tränat idogt på under alla somrar tillsammans och blivit riktigt bra på. Många dagar, veckor och månader har vi tillbringat ombord på våra olika båtar, och ännu fler ska det bli, för vad kan – om man är seglare - vara en bättre och lämpligare inledning på det nya fria livet än några dagar på sjön? Och planerna för nästa säsong är redan klara. Det handlar om långsegling - långsam och värdig som anstår två pensionärer.

Men först ska vi harva oss igenom en höst och en vinter, och den där månadslånga tågresan till Sicilien och Rom, som vi planerade att göra i oktober, får av förklarliga skäl tyvärr anstå – åtminstone ett halvår. Men nu när vi båda är fria som fågeln kan vi faktiskt resa när som helst, och Italien på våren kan väl aldrig vara fel…