När andra byggnader föll i branden stod Expositionshuset i Viken stadigt kvar. I dag är huset byggnadsminnesmärkt och ses som världens sista utställningshall från 1800-talet.
År 1859 kom Värmlands hushållningssällskap med förslag om en lokal tillägnad en permanent utställning av redskap och slöjdalster inom lantbrukskategorin. Önskningen gick i uppfyllelse och inför det stora lantbruksmötet 1862 stod den pampiga byggnaden klar vid Hamntorget i Viken.
Det var arkitekten Adolf Wilhelm Edelsvärd, en av dåtidens främste i landet, som fick uppdraget med Theodor Högström som byggmästare. Edelsvärd var framför allt känd som SJ:s chefsarkitekt och är upphovsman till Karlstads stationshus, bland annat. Han inspirerades av schweizerstilen och resultatet i Viken blev ett tvåvåningshus i obränt, och helt och hållet lokalt tillverkad, sågspånstegel – som sedan täcktes med vitlimmat kalkbruk. Bara några år senare blev man dock tvungen att byta ut teglet mot ett välbränt alternativ.
Utställningshall
I juni 1863, när lantbruksmötet var förbi, började man använda lokalerna till permanenta utställningar och så fortsatte det fram till 1887.
– Det var en rörelse som började i Crystal Palace i London, berättar Therese Myrin, byggnadsantikvarie på Värmlands museum.
– Innan det fanns internet och man kunde kolla upp olika företag via Google fick man ställa ut sina produkter. Här var det mycket jordbruksprodukter och maskiner.
Maskiner, redskap, foder, fröer och annat som hörde jordbruket till visades upp och såldes.
Efter 1887 hyrdes utställningslokalen ut till olika aktörer. Det enda villkoret var att Hushållningssällskapet fortfarande skulle få tillgång vart femte år för återkommande utställningar.
Överlevde branden
När den stora stadsbranden härjade 1865 var Expositionshuset ett av få hus som överlevde. Därför fick det under en tid efter branden agera nödbostad för flera Karlstadsbor som hade mist sina hem. Fyra år efter branden beslutades att delar av huset skulle få utnyttjas som teaterlokal för teatersällskapet Thalias vänner, som hade blivit av med sin lokal. Men konceptet blev inte långvarit. Karlstadsborna verkade tycka att det låg alldeles för avlägset till och vägen dit var "svårframkomlig". Det skriver i alla fall Mats Ronge i boken Det gamla Carlstad.
Karlstad stad köpte upp expositionshuset 1904 och lokalerna användes återigen till utställningar, den här gången för Fabriks- och hantverksföreningen som bland annat 1927 arrangerade en stor och lyckad utställning.
Under åren som följde, fram till 1930, kom huset att användas i flera olika syften och gick under namnet Vänershov. Bland annat arrangerades boxningsgalor och musik- och danskvällar. Det blev också några teateruppsättningar, men diskussionerna kring att göra ett stadsteaterhus kom aldrig upp igen.
Uthyrningar
Från och med 1930 användes Expositionshuset av flera olika företag som behövde kontor och lager. Störst avtryck gjorde nog Huzells, som ägdes av Haakonbolaget, som sålde järnvaror, håshålls- och jordbruksmaskiner och däck. Senare ändrade de sin verksamhet och fokuserade på utrustning till bilverkstäder. Samma tema hölls kvar när Åke Huldén tog över 1961. Även han hade bilar i fokus och sålde bilreservdelar.
Hotades av rivning
På 70-talet började det pratas om slutet för Expositionshuset. Uthyrningarna gick dåligt och kommunen, som då ägde huset, var beredd att riva huset och lämna över tomten till Landstinget som gjorde ritningar på ett nytt hus. Men det blev det inget med.
– Det stod bara där i sitt förfall, mer eller mindre, säger Martin Edman, tidigare stadsbyggnadsdirektör i Karlstad.
Han berättar att lokala förespråkare för byggnadens överlevnad kallade in Elias Cornell, arkitekturhistorisk professor vid Chalmers, vilket blev räddningen.
– Han hade en fantastisk föreläsning på museet. "Detta hus är lika imponerande som Eiffeltornet i Paris", sa han. Då blev det en bredare debatt i Karlstad.
Får leva vidare
Intresset och engagemanget för att bevara huset blev allt större och på 80-talet förvärvade byggnadsfirman Berglöf & Velander det. De engagerade arkitekter och gjorde en rejäl renoveringsinsats 1987.
– Och nu fungerar det som det gör, säger Martin Edman.
Renoveringen på 80-talet innebar bland annat ny puts av fasaden och nya fönster. Interiören gjordes om för att kunna rymma flera kontor, som i dag är det som fyller upp huset. På plats finns också en samling av konst av några värmländska konstnärer.
Att Karlstadsborna stod emot en rivning är vi tacksamma över. Tack vare byggnadsminnesstämpeln tros Edelsvärds mästerverk få leva kvar mycket länge till.