Jan Malmborgs bok om tonsättaren och trubaduren Olle Adolphson, Trubbel, Berättelsen om Olle Adolphson är heltäckande, i den mån en biografi kan vara heltäckande, men den har tyngdpunkt på Olle Adolphsons professionella liv.
Om det som skrivs om det privata är sant är en annan historia. Vi vet att Olle Adolphson gärna skarvade när han berättade. En bra historia var viktigare än korrekta fakta.
Med Adolphsons texter som ryggrad bygger Malmborg upp en livshistoria. Till sin hjälp har han haft otaliga radioprogram (Adolphson var en av våra flitigaste sommarpratare), åtskilliga intervjuer, Charlotte Ulmerts avhandling Visan som gåva och många samtal med vänner och före detta sambor och hustrur. Fram tonar en mångsidigt begåvad människa, ständigt i rörelse, rastlös.
Adolphson blev far till sex barn med fyra olika kvinnor. Inga förhållande varade länge. Vännerna betydde tidvis mer än familjen.
Man festade mycket på 1950 - 1970-talen när Adolphson var som mest aktiv som trubadur. Det blev sena kvällar på krogen efter framträdandena och många av våra mest älskade poeter och sångare skaffade vanor som skulle förkorta deras liv. I kretsen kring Olle fanns tidigt Sven Bertil Taube, Beppe Wolgers, Lars Forsell, Monica Zetterlund, Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström och paret Dominique bland många andra.
Jag hör till dem som älskar Olle Adolphsons verk. Texterna, musiken och hans sätt att framföra den. Malmborgs bok grep mig. Den fångar fint det växande vemodet i Adolphsons liv, de korta förbindelserna, kärleken till havet, till Österlen, till naturen och litteraturen. Vännerna upplevde att han behärskade allt!
Nu har vi kvar alla inspelningar som gjorts av hans musik och med hjälp av bokens diskografi och fina register kan vi fortfarande njuta av hans musik. Gör det!
Annette Hess har skrivit manus till den sevärda serien Weisensee som visats på SVT för några år sedan. Tyska huset är hennes första roman men den bygger också på fakta, nämligen Auschwitzrättegångarna i Frankfurt 1963-65.
Den unga tyska översättaren Eva Bruhns anlitas som tolk vid första rättegången. (Eva är en fiktiv person, de verkliga domarna och juristerna nämns inte med sina namn).
Redan som liten kunde Eva, märkligt nog, räkna på polska och språket kom lätt till henne trots att familjen inte hade några förbindelser med Polen. Hennes präktiga och sympatiska föräldrar driver ett värdshus i Frankfurts utkant. Pappan är kock och modern sköter det administrativa och serveringen. I familjen finns även den äldre lite märkliga systern Annegret och den omhuldade lillebrorn.
Under rättegången avslöjas de vidrigheter som begicks i lägret och som den tyska allmänheten förträngt eller inte vetat om. Med titeln Tyska huset vill nog Annette Hess omfatta hela det tyska folket och den varierande grad av medvetenhet som man hade om förbrytelserna under kriget, från ögonvittnen till oskyldiga barn.
Evas liv förändras av det hon får höra och hon börjar undersöka och fundera över vad hennes egen familj gjorde under kriget. Varför är fem år av hennes barndom höljda i dunkel?
Det skulle förvåna mig om inte den här boken också filmades. Själv hade jag svårt att lägga den ifrån mig!