Betyg. Efter sommarlov och månader av distansarbete har skolorna nu öppnat igen. Anpassningarna är många, eller ännu fler.
Skolor försöker efter bästa förmåga följa folkhälsomyndighetens råd och ”hålla distans”. Men att hålla distans, i en profession som bygger på skapande av relationer, är en stor utmaning. Och mitt i utmaningen informeras nu gymnasieskolorna också om kommande utmaningar från högre ort.
Den 17 augusti presenterade regeringens särskilda utredare Jörgen Tholin sitt förslag till nytt betygssystem. En pressad yrkeskår, där alltför många lämnat yrket och för få kommit till, ska nu än en gång genomföra omfattande förändringar i system för bedömning parallellt med vardagens utmaningar. Förändringen gäller nu i huvudsak övergång från kursbetyg till ämnesbetyg i gymnasiet, en förändring som var aviserad redan till 2007 men som då aldrig genomfördes. Vid de mycket omfattande och viktiga förändringarna av både läroplan, betygssystem och skollag 2011, bibehölls kursbetygen – på gott och ont.
Det finns goda argument för ämnesbetyg. I bästa fall kan de lösa problem som aviserats under lång tid. Elever är stressade, riskerar i vissa fall att bedömas utifrån sin ”sämsta prestation” och de får också i sina slutbetyg dras med ett dåligt betyg de fått tidigt under utbildningen, även i de fall eleven haft stark progression under senare delar av utbildningen och förvärvat kunskaper som borde göra dessa tidiga betyg irrelevanta. Med ämnesbetyg skulle bedömningen röra de kunskaper elever förvärvat under hela gymnasietiden och i bästa fall bli ett mått på vad de faktiskt kan när de når sin examen. Men utredningens förslag skapar också många nya frågor att hantera. Inte minst hur man skapar kontinuitet över tid och hanterar t ex skolbyte/programbyte utan att minska valfrihet och flexibilitet på ett oacceptabelt sätt.
Att införa ett ”nästan godkänt” betyg (Fx) hör till de mer förvirrade och direkt dåliga förslagen. I en situation där vi behållit kursbetygen kunde man ha argumenterat för ett sådant, men att vara ”nästan godkänd” vid ämnesbetyg blir i praktiken att få en ”nästan godkänd examen”. Luddigt och något som leder till otydlig kommunikation mot elever och i värsta fall ett stort mått av rättsosäkerhet. I stället bör man vid övergång till ämnesbetyg, likt i många andra länder, avsluta gymnasieutbildningen med någon form av examensprov. Gärna med tydlig koppling till universitet och bransch för de studieförberedande respektive yrkesförberedande programmen. De avnämarna bör också vara delaktiga i examensförfarandet!
Sammanfattningsvis återstår många frågor att besvara innan reformen hamnar i Sveriges lärarkårs knä. Genomförandet behöver ske i samarbete med professionen och hellre ta lite längre tid och bli bra än att hamna i ett läge där vi åter behöver göra genomgripande reformer av detta slag. Det finns gränser för vad en hårt pressad yrkeskår – om än aldrig så anpassningsbar - orkar med.