Lagom till att Torleif Styffe skulle ha lansering för sin bok 102 limerickar kom förbudet mot sammankomster med över 50 personer. Men han gläds åt att boken är släppt.
Det var i mars som kartongen från tryckeriet landade på Torleif Styffes tröskel i Ransby utanför Sysslebäck. Inuti fanns exemplaren av hans senaste bok 102 limerickar. Han hade en tydlig marknadsföringsplan. Det skulle bli släppfest på Akademibokhandeln i Mitticity och signeringsturné i norra Värmland med gästspel av musiker. Men pandemin och dess följder satte stopp för planerna.
– Jag ska inte säga att det är en katastrof, men det är ju sämsta tänkbara tajming för bokutgivning, säger Torleif.
Allt har avbokats
Precis som för många andra kulturarbetare startade pandemin en kedjereaktion för honom. Den ena uppläsningen efter den andra avbokades, och likaså de kyrkokonserter han skulle ha gjort för sjätte året med konstellationen Torleif Styffe med vänner. Trots omständigheterna är han dock positiv.
– Jag har förlorat en del inkomster, men jag har pension så jag klarar mig. Det finns andra som drabbats värre, säger han.
Även om hans limericksamling inte fick någon storslagen släppfest så finns den ute i butikshyllorna. Bland annat på Akademibokhandeln i centrum, där festen skulle ha varit.
– Jag har fått sålt till några bokhandlar och privatpersoner. Det är ett hundratal som är i omlopp hittills, säger Torleif.
Första på elva år
Det är första gången på elva år som han ger ut en diktsamling, även om den skämtsamma versformen limerick inte spelat huvudrollen i något av hans tidigare diktverk.
– Jag kom på att jag samlat så pass många att jag skulle kunna göra en samling, säger han.
Nog har han samlat många alltid. Hela 102 stycken. Alla kopplade till namn på städer, länder eller stater runt om i världen. Från Aberdeen, Alaska och Alingsås till Åmotfors, Åmål och Örebro.
– Det är en utmaning att få till. En del namn är nästan omöjliga. Man blir lycklig när man får till det. Det är som när man lägger ett pussel och den sista pusselbiten faller på plats.
Intresset för limerick-formen har funnits sedan barndomen. Men det verkliga startskottet blev tv-programmet Razzel på SVT som sändes mellan 1983 och 1986. Här fanns bland annat ett inslag där svenska folket utmanades skicka in limerickar.
– Jag ansträngde mig och skrev en limerick som blev prisbelönad i programmet. Då fick jag blodad tand, säger Torleif.
Han vann under 80-talet även förstapris i en limericktävling på radion som hölls av självaste Thore Skogman.
Ett vanligt missförstånd är att limerickar och korta dikter är enkla att skriva.
– Det är ofta tvärtom, att man får anstränga sig för att få det mer koncentrerat.
Det lättillgängliga, roande och oftast kortfattade har varit en röd tråd genom Torleif Styffes diktning. Ända sedan starten 1988 med diktsamlingen Lat Poet, som faktiskt trycktes i Karlstads-Tidningens gamla lokaler på Södra Kyrkogatan.
– Det var så jag gav ut min första bok. Jag minns att chefen hade Gustaf Frödings skrivbord.
Diktar på rygg
Torleif skriver oftast dikter på rygg i sängen. Varför vet han inte riktigt. Annars sitter han i sitt arbetsrum hemma på Gammelvägen i Ransby, där han sedan 1987 även driver Montana förlag med frun Ragnhild. Under den rådande pandemin blir det mycket tid hemma.
– Det är klart att man känner sig lite instängd. Vi är ju över 70, jag och frugan. Det är tråkigt att inte få se barnbarnen så mycket. Vi har två i Värmland och två på Västkusten. Men vi har kunnat ses lite utomhus, säger Torleif.
När han och frun inte tar uppfriskande skogspromenader så sysselsätter han sig just nu mycket med sin podd som handlar om norra Värmland och att skriva krönikör i NWT varannan lördag.
I slutet av sommaren hoppas han kunna göra en pandemianpassad signeringsturné med bilen som bas för att läsa lite ur 102 limerickar och ha rea på sina äldre verk.
– Det är ett sätt att hålla intresset levande. Jag får se om det även går att få till något nytt på Akademibokhandeln längre fram.