Volymmål är ovärdigt

Ledare
PUBLICERAD:
Det är skyddsskäl som ska vara avgörande för om man ska få asyl, inte ”volymmål”, skriver Niklas Lehresjön.
Foto: Petros Giannakouris
Migration. Ökad eller minskad invandring? En frågeställning som först verkar vara enkel att ta ställning till, men som i sin giftiga dräkt saknar utrymme för nyanser och som delar upp människor i ”dom och vi”.

Frågan avhumaniserar och reducerar individer till samtal om siffror och statistik. Gå inte i den fällan, populisternas fälla.

Även om migrationspolitiken kommit i skymundan av Coronapandemin, har den aktualiserats i strävan efter en bred migrationspolitisk överenskommelse. Migration är mer än flyktingpolitik. Det är arbetskraftsinvandring, återinvandring av personer födda i Sverige, flyktingar, invandring till följd av den fria rörligheten inom EU och så vidare. Här pratar ingen om volymmål. I fokus hamnar istället de mest utsatta, de som söker skydd undan krig och förföljelse.

1900-talets två fruktansvärda världskrig ledde fram till en outsägligt dyrköpt insikt. Insikten att nationer, traditioner, vapenskrammel, religioner eller ideologier inte kunde hejda massförstörelse, folkmord, förödelse och mänskligt lidande. Insikten att det behövdes grundläggande värden; grundläggande fri- och rättigheter giltiga på global nivå. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter blev resultatet av den insikten och bör fortfarande vara ett rättesnöre i beslut och överväganden. Asylrätten är en central del av de mänskliga rättigheterna. Att auktoritära krafter fått parti efter parti att anamma ”volymmål” är därför beklämmande. Det står i bjärt kontrast med de mänskliga rättigheterna. Vi ska stå upp för asylrätten och då handlar det om att ärligt tala om vilka krav som ska uppfyllas för att få åtnjuta asyl. Hårdare krav innebär att färre får asyl och menar man att detta är ett mål så är det där diskussionen och förhandlingarna bör föras. Kort sagt, det är skyddsskäl som ska vara avgörande för om man ska få asyl, inte ”volymmål”. Av humanitära skäl menar jag att man exempelvis inte bör splittra familjer och att vi måste hjälpas åt för att ge kvotflyktingar skydd. Av ekonomiska skäl behöver Sverige vara öppet för kompetens/arbetskraft. Det är sådana frågor en migrationsöverenskommelse bör behandla och inte volymmål.

Det finns heller ingen motsättning i att ge flyktingar skydd, effektivisera processen för både asylsökande och arbetskraft och att snabba upp verkställighet och återvändande vid avslag. Migrationspolitiken behöver också kombineras med en effektiv integrationspolitik med åtgärder såsom obligatorisk samhällsinformation och svenskundervisning, redan under asyltiden. Alla människor är tillgångar men ett samhälle behöver också fungera. Det gör vi bland annat genom att ställa krav på varandra, men också genom att visa respekt för att människor är mer än volymer och antal. Volymmål är och förblir ovärdigt. En utgångspunkt för flyktingpolitiken bör i stället vara att stå upp för mänskliga rättigheter. En snabb men rättssäker prövning och ett långtgående samarbete med övriga Europa, för en solidarisk och human flyktingpolitik.