• idag
    19 okt
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    20 okt
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      3.4 mm
  • onsdag
    21 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      2.5 mm
  • torsdag
    22 okt
    10°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    23 okt
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      V
    • Nederbörd
      0.0 mm

Leve vardagsmotionen

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Tränar, det gör många med mig flera gånger i veckan. Allt mellan två till tolv pass förekommer bland de jag följer på till exempel Instagram. När jag tränade som mest inom friidrotten kom jag upp i nio pass, men det är tio år sedan nu.

Om man inte räknar den tid i livet då jag dansade för då blev det nog ännu fler pass. Eller klasser, som man säger på dansspråk. Mitt liv har till stor del bestått av att hänga i danssalar, idrottshus och att springa omkring på löparbanor. Där har jag fått all den träning jag behöver. Och i ärlighetens namn har jag kanske inte orkat ta mig för något mer när jag väl haft en ledig kväll eller dag. Det har liksom räckt med fysisk aktivitet.

Kan vi inte umgås med andra så kan vi umgås med oss själva och naturen, skriver Erika Bergkvist.
Foto: Gorm Kallestad

Idag ser min motion inte riktigt likadan ut. Jag tränar fortfarande friidrott, dansar när jag får chansen och jag älskar fortfarande att tävla och uppträda. Det kommer jag nog alltid att göra. Skillnaden, såhär några år över 30, är att jag varken hinner eller orkar träna så mycket som jag vill. Därför ser jag till att vardagsmotionen får en mer framträdande roll. Ni vet, ta trapporna, gå ut på lunchpromenad, cykla, ja ta varje chans till aktivitet för att inte stelna till och få ont på de ställen som jag utsatt för mest belastning genom åren. I någon mån har jag elitidrottat sedan jag var runt 15 år. Både dans och friidrott är sådant som belastar kroppen till det yttersta under nästan varje träning. Sedan jag var runt 20 år har jag haft ont i ryggen, i höfterna, i benhinnorna, i axlarna och en och annan sträckning. Detta tar ut sin rätt, lite tidigare än vad man kanske tänkt sig.

Därför vill jag hylla vardagsmotionen. Speciellt i dessa tider när vi inte kan röra oss som vi är vana. Vi har ett val, en möjlighet att göra något bra av detta för oss själva. Kan vi inte umgås med andra så kan vi umgås med oss själva och naturen. När något jobbigt eller livsomvälvande sker i mitt liv söker jag mig till skogen och sjön. Så har det alltid varit. Ångesten jag känner gör att jag vill gå ut, för kroppen vet att den dämpas då. Att den blir bättre i brisen från träden i skogen, eller av att känna hur lent vattnet är mot min hud. Jag brukar säga "i skogen kan jag andas igen". Och det är precis så det känns. Naturen tillåter mig att hitta tillbaka, att se klarare på vad som händer inom mig själv och i världen. Använd coronatiden till att motionera, bli friskare och se saker och ting tydligare. Det kommer du tacka dig själv för senare. Ge inte in för hopplösheten.