I Sverige finns nästan 2 900 runstenar. Fyra av dessa finns i Värmland och den äldste av dem står på en höjd vid Järsberg. Den är också en av landets äldsta.
Järsbergsstenen har daterats till 500-talet. De allra flesta runstenarna är ungefär 500 år yngre och kom till under vikingatiden. Nästan hälften av alla svenska runstenar återfinns i Uppland.
Men det gäller bevarade runstenar. Det är nog ingen vågad gissning att ett antal stenar har försvunnit under årens lopp.
Runstenen vid Järsberg grävdes upp ur en åker 1862. De som grävde upp den hade för avsikt att använda den som grindstolpe. Man tror att stenen har rests igen på ungefär den plats där den ursprungligen stod.
Det finns tidigare anteckningar om att stenen ska ha varit en del av ett större monument bestående av åtta runstenar. De ska ha stått intill Letstigen, en av Svearikets äldsta kända vägar. Den utvecklades till en pilgrimsled som gick till Nidaros, nuvarande Trondheim.
Inskriptionen på Järsbergsstenen är gjord med den äldre futharken som innehöll 24 tecken. Under vikingatiden användes en futhark med bara 16 tecken.
Texten på Järsbergsstenen är svårtolkad. Något som kan förklaras av att toppen på stenen kanske saknas. Den tolkning som är godkänd av Riksantikvarieämbetet lyder:
”Ljuv heter jag. Ravn heter jag, Jag, eril skriver runorna."
Budskapet är som sagt öppet för tolkningar. Skulle teorin om att stenen var en del av ett större monument stämma kanske budskapet framstå tydligare.
Runorna är i alla fall relativt lätta att tyda. Riksantikvarieämbetet vårdar runstenarna och ser till att måla i runorna. Något som senast skedde en sommardag 2011.
Järsbergsstenen är 135 cm hög och är av rödaktig gnejsgranit. Den är lätt att ta sig intill, en trätrappa underlättar att ta sig upp på kullen där den står.