• idag
    10 juli
    14°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 juli
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    12 juli
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    13 juli
    20°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    14 juli
    21°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Tidsanda och tidsanda

Krönikor
PUBLICERAD:
Debattens vågor i den svenska pressen gick höga, särskilt i anslutning till Karlstadsmötet, och helt motsatta uppfattningar hade Värmlands två länstidningar, som då (1905) var KT och NWT, skriver Anders Ajaxson. Här en utställning om unionsupplösningen som visades på Nordiska museet.
Foto: JESSICA GOW

I min debutkrönika i början av 2020 pekade jag på att framgångsrika kvinnor och män inte sällan kommer från små orter. Forshyttan i Filipstads kommun angav jag som ett exempel och Sveriges ende OS-medaljör genom tiderna på maraton, Gustaf Jansson i Helsingfors 1952, var den jag särskilt lyfte fram. Jag kunde också ha tillagt skridskoåkaren Jonny Nilsson, också han från Forshyttan, som är en av de främsta svenskarna någonsin inom denna sport.

Nu finns det anledning att ännu en gång hålla fram denna lilla ort. Oavsett vad man tycker om den slutlösning på Palmemordet som förra veckan presenterades, så kan ingen förneka att den som på allvar lyfte fram ”Den osannolike mördaren” – och spikrakt pekade i denna riktning – var den grävande journalisten/författaren Thomas Pettersson. Som också kommer från Forshyttan, minsann.

I samma premiärkrönika ägnade jag mig även åt Mauritz ”Maggan” Hellberg, denna tidnings klassiske chefredaktör och – i varje fall i mina ögon – Värmlands främste publicist under 1900-talet. När jag under denna sommar ägnar mig åt notabla händelser från detta gångna sekel (inför ett föredrag i Ransäter den 13 augusti), stöter jag på honom gång efter gång. Alltid fanns Maggan i stridens centrum. Ett exempel:

Året var 1905 när Sveriges och Norges främsta företrädare bland politiker och tjänstemän samlades i Karlstad för att avgöra den svensk-norska unionens framtid. Värden var den värmländske landshövdingen Gerhard Dyrssen, som hade tillträtt ämbetet blott några år tidigare (1901).

Vi vet hur det gick – två år senare upplöstes unionen. Debattens vågor i den svenska pressen gick höga, särskilt i anslutning till Karlstadsmötet, och helt motsatta uppfattningar hade Värmlands två länstidningar, som då (1905) var KT och NWT. (VF? Först 1907 såg Värmlands Folkblad dagens ljus – för att läggas ner redan 1909, storstrejksåret, och sedan återuppstå 1918.)

Jag har inte lyckats fånga upp Maggans direkta svar på det angrepp NWT, ivrig försvarare av unionens fortbestånd, riktade mot honom; han som var en lika tydlig förespråkare för Norges frihet. Så därför uteblir här hans svar på tal. För att belysa tidsandan och debattklimatet för 115 år sedan vill jag ändå återge den hårdföre NWT-redaktörens syn på ”landsförrädaren” Hellberg. Känn på detta:

”Aldrig forma orden sig ledigare från hans läppar, aldrig flyta fraserna fylligare ur hans penna än när det gäller att uppträda mot sitt eget land”.

Apropå Ransäter den 13 augusti, så gör Staffan Svanqvist och jag då en genomgång av länets knappt 30 landshövdingar från 1779 fram till idag, illustrerat av viktiga händelser i länet under dessa 221 år. Varför 1779? Värmland blev fritt från Örebro län 1779 och fick börja stå på egna ben.

Denna frigörelse firades storståtligt 150 år senare, alltså 1929. Ett halvsekel senare, när vår frihet 1979 fyllde 200 år, blev det inget firande alls. Så var tidsandan då.