Hoppa till huvudinnehållet

Rövarkulorna - en mytomspunnen plats

Publicerad:
Rövarkulorna är ett spännande utflyktsmål. För att ta sig dit måste Rövarbäcken passeras. Vår och höst är det fullfart på vattnen, men nu på sommaren är det stiltje.
Rövarkulorna är ett spännande utflyktsmål. För att ta sig dit måste Rövarbäcken passeras. Vår och höst är det fullfart på vattnen, men nu på sommaren är det stiltje. Foto: Emely Wallo Bergare

Rövare, som stal mat och silver från traktens gårdar, sägs ha bott här på 1600-1700-talet. Oavsett sanningshalten på skrönorna triggar denna trolska plats, med sina stora klippblock och hemlighetsfulla kryp in, igång fantasin.

Rövarkulorna strax norr om Bjurbäcken är ett spännande utflyktsmål som också bjuder på naturskön vandringsupplevelse.

Slut ögonen och upplev för en stund hur tyst och stilla allt är - naturens lugn. Snart blir du dock varse att så inte alls är fallet.

Vinden leker och rasslar försiktigt i lövkronorna och får de åldrande trädstammarna att sakta och lite knarrande gunga med. Fåglarna drillar ivrigt och insekterna surrar frenetiskt. Lyssnar du ännu lite noggrannare går det nästan höra hur växtligheten tränger fram ur jorden och slår ut i denna livskraftiga tid på året.

Vandringen längs med Rövarleden bjuder på en nära naturupplevelse. I detta skådespel är vi människor birollen, gäster i växtlighetens och djurens egna värld.

Att se de stora klippblocken ligga huller om buller är en häftig upplevelse.
Att se de stora klippblocken ligga huller om buller är en häftig upplevelse. Foto: Emely Wallo Bergare

Leden löper mellan Bjurbäckens slussar och Silvergruvorna i Hornkullen, en sträcka på cirka 13 kilometer.

Vandraren kan dock välja att ta sig an en kortare del av leden - från det gamla kvarnområdet i Bjurbäcken är det drygt tre kilometer till Rövarkulorna. Även från Edsberg nära Prästbäcken går det ta sig till leden.

När undertecknad gav sig ut på vandring startade färden vid Bjurbäcken för att avslutas på Prästbäcksrasta, en sträcka på nära åtta kilometer. Belöningen vid målgång skulle bli gatukökets stora specialitet - raggmunk och fläsk.

Innan dess var det kuperad skogsterräng som både skulle bemästras och avnjutas.

Naturen bjuder på mycket vackert - och lustigt, att beskåda.
Naturen bjuder på mycket vackert - och lustigt, att beskåda. Foto: Emely Wallo Bergare

Efter en kort sträcka grusväg leder en liten bro vägen över ett sinat dike och in i gammal granskog. På träd som fällts vid senaste röjningen syns barkborrens ihärdiga arbete som leder fram till stor förstörelse. Samtidigt gal göken i fjärran.

Från skogen leds turen vidare över ett kalhygge där sly redan börjar växa sig hög. Stigen ansluter sedan till en grusväg där en kopparorm påpassligt njuter i solgasset.

En kopparorm solade sig på en grusväg.
En kopparorm solade sig på en grusväg. Foto: Emely Wallo Bergare

En hisnande syn

Från vägen är det sedan inte långt till skogsgläntan som leder till klippgrottorna. Härifrån är det dock vad- och lårmusklerna som får jobba då stigen bjuder på mjölksyremustiga uppförsbackar. Lönen är dock mödan värd när trollskogen, som hämtad från en målning av John Bauer, tornar upp sig runt de massiva stenblocken som ligger huller om buller.

Att se något liknande och veta att detta åstadkommits av inlandsisens framfart, långt innan vårt liv började här, är hisnande.

Alla myter och skrönor som berättats om platsen gör även upplevelsen ännu mer spännande. Enligt ett av påståendena ska rövare ha gömt sig i grottorna efter att de rånat postiljoner i trakten.

En sliten stege som använts för att ta sig mellan stenblocken.
En sliten stege som använts för att ta sig mellan stenblocken. Foto: Emely Wallo Bergare

Rövade bort en flicka

En annan skröna säger att torparna som bodde på Ulverudshöjden inte långt från platsen, saknade en husa och därför rövade bort en ung flicka från byn. De ska sedan ha gömt både flickan och sig själva på denna plats.

Den som vågar kan sedan själv klättra upp bland klippblocken för att undersöka vad som finns i hålrum och krypin.

Cirka 20 minuters promenad från grottorna hittas ett vindskydd med tillhörande dass. Med utsikt över Ulverudstjärnen är det en vacker plats att grilla eller äta sin matsäck på. Eller varför inte sova över en ljummen sommarnatt?

Harsyra växer i mängder läns med leden.
Harsyra växer i mängder läns med leden. Foto: Emely Wallo Bergare

Spår från förr

Intill vindskyddet hittas också spår från förfäders liv och slit - en gammal husgrund visar att det var här som Ulveruds gård en gång låg. Där granarna nu växer höga och stolta går det också ana att det en gång varit brukbar åkermark.

Vandringen härifrån blir något lättare då det blivit dags att gå ner för "berget". Leden fortsätter ständigt att hänföra med sin sköna omgivning som doftar så där speciellt av jord, barr och mossa när solens varma strålar träffar marken.

Kalhyggen, broar och bebodda platser passeras innan leden korsar järnvägen - nu är målet nära.

Till slut skymtar den gula matserveringen bakom grönskan och magen kurrar.

Fast, inte känns det som att benen gått nära en mil. Sträckans jobbiga intervaller glöms fort när det finns så mycket skönt att titta på.

Fotnot: Fakta om leden och skrönorna har hämtats från Storfors kommun.

Raggmunk och fläsk är Prästbäcksrastas stora specialitet.
Raggmunk och fläsk är Prästbäcksrastas stora specialitet. Foto: Emely Wallo Bergare

Artikeltaggar

BjurbäckenNykroppaSommarStorforsTurismVandring

Så här jobbar KT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.