Han har frikort till Friends arena och har inte missat många av Sveriges landskamper. Han såg Sverige spela i Rumänien och härnäst väntar EM i Dublin. Inget stoppar Pehraxel "Perra" Pettersson, 81. Många känner honom som Värmlands Fotbollsförbunds tidigare kanslichef men trots att han numera är pensionär har han fortfarande styrelseuppdrag och ägnar mycket av sin tid åt Hammarös idrott.
Pehraxel "Perra" Pettersson föddes i Göteborg och växte upp i Bohuslän.
– Pappa hade jordbruk och vi gjorde fotbollsmål. På landsbygden kunde man få hoppa in som elvaåring för att fylla ut lagen.
Fabriken i älven
När han bodde i Lilla Edet blev det fotboll och orientering, skytte och löpning på bana. Pehraxel "Perra" Pettersson var målare och kom till Värmland 1957 sedan fabriken där han jobbade rasat ner i älven. Tanken var att han skulle vara i Skoghall i tre veckor men han välkomnades tillbaka och träffade sedan sin blivande fru.
– Jag undrade vad de gjorde på kvällarna och sökte mig till idrottsplatsen. Där spelade de bandy och något ljushuvud tyckte att de skulle försöka få med mig. Det var mitt första ledarjobb. Jag hade sett en bandymatch och läst om Surte. Plötsligt skulle jag ta ut ett lag som skulle möta Boltic.
Därefter blev det fotboll i Vidöns IK som spelande lagledare i division 6 då han även kom in i sektionsarbetet, samtidigt som han orienterade med OK Tyr. När Skoghalls IF gick ihop med Vidöns IK fanns det många sektioner inom olika idrotter.
Startade seriespel
– Jag var ungdomsledare och drog i gång fotbollsserier för 14-åringar tillsammans med Värmlands Folkblad. Någon på VF undrade varför en förening skulle dra i gång detta, och skrev att de tyckte att Värmlands Fotbollsförbund kunde göra det.
Pehraxel "Perra" Pettersson började döma fotboll och bandy. Han fick till uppgift att ta hand om distriktslag i fotboll i ett område som sträckte sig ända ned till Skara. Han var involverad i distriktsfotbollen som ledare under flera år i början av 1960-talet.
– 1968 slutade jag som målare och började jobba för Hammarö kommun som fritidsledare. Det blev mycket kvällsjobb. Jag blev uppvaktad av några killar och kom in i Värmlands Fotbollsförbunds styrelse där jag var med under åtta år. Sedan blev jag anställd som kanslichef, ett jobb jag hade i 17 år, fram till 2002. Jag är fortfarande med i kommittén.
Tillsammans med Nya Wermlands-Tidningen var Pehraxel "Perra" Pettersson med och anordnade rinkbandy på den plats där Löfbergs arena står i dag. Han dömde också bandy i näst högsta serien.
– Det var ingen som ville döma eftersom det var Tips-Extra vid den tiden på lördagar. Och så skrev han resultat som publicerades i tidningarna.
– Ett år var det 82 lag, jag skrev resultaten för hand och lämnade in.
På Hammarö har Pehraxel "Perra" Pettersson engagerat sig i ungdomsarbetet, inte minst blad de nyanlända.
– Invandrarungdomarna är en resurs. Här finns de som kommer från Afghanistan och andra nationaliteter. De vill ha något att göra, de vill döma och tjäna pengar.
Han har sett ett stort antal matcher där han främst kollat in domarens roll.
– En kul grej var en kille som jag såg när han dömde sin första match. Jag talade om vad han skulle rätta till. Plötsligt fick han hoppa in och döma i division 5. De sa efteråt att det var den bästa domaren de sett.
Det talas ofta om domarnas utsatta position och en del får till och med anlita väktare för att klara sig undan hot.
– VI har varit förskonade. Sportkanalen ringde och frågade om våld men jag hänvisade dem till domarkommittén. Men det hände under en match i Degerfors att en ur publiken rusade ned på plan. Vi hade samtal med killen efteråt och han fortsatte att döma.
Under förra året såg Pehraxel "Perra" Pettersson 31 matcher då han skrev omdömen om domarna och ungefär lika många som vanlig publik.
– Det är jätteroligt med invandrarkillarna, tyvärr är vi för dåliga att följa upp.