• idag
    9 juli
    17°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    10 juli
    18°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    11 juli
    17°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    12 juli
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    13 juli
    20°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Det nya normala i coronakrisens tid

Krönikor
PUBLICERAD:
Erika Bergkvist ser gamla avsnitt av Rederiet i en annorlunda tid. På bilden ses Johannes Brost och Gunilla Paulsson.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Trodde aldrig att jag skulle sitta en söndag i maj och tycka att coronakrisen är vardag. Trodde inte att den skulle hålla på så länge. Ändå har kort tid gått. Trodde inte att jag skulle tycka att det är okej. Den är vardagsmat nu. Det nya normala. Att hålla avstånd, tvätta händerna, inte umgås i för stora grupper och tänka sig för en extra gång innan man ska ge sig ut och göra något. Det är liksom så naturligt och givet.

Med kaffekoppen i hand, samtidigt som jag ser ut över Karlstads regniga gator, med gamla avsnitt av Rederiet i bakgrunden, rusar tankarna genom huvudet. Det är viktiga tankar för de kommer att guida mig när tiden efter covid-19 kommer. De talar om för mig vad som är viktigt och vad som inte är det. En del tankar är inte lika viktiga, men måste ändå få passera.

Reflektion. Den här tiden är ett tillfälle för reflektion. Att fundera på vad vi vill tillbaka till. Och varför. Vad är värt att återvända till? Vad är värt att förändra? Att glömma? Det är väl en sorts överlevnadsstrategi för att jag ska orka och fortfarande stå upp när detta är över.

Reflekterar mycket över varför jag valt att plöja igenom Rederiet just nu. Vill jag tillbaka till en lugnare tid? En tid utan den stora digitala världen, en tid då Rederiettorsdag var helig och vår självkänsla inte grundades i hur många gillamarkeringar vi fick på vårt senaste inlägg på Instagram. Eller ser jag det för att jag behöver släppa mitt eget drama och sjunka in i andras relationer och problem. Även om de är påhittade. Kanske ser jag det för att jag känner mig nostalgisk? Eller för att det känns tryggt? Det är en fråga jag inte behöver ett svar på. Det är en sådan fråga som det räcker att få filosofera kring. Och sådana frågor finns det inte så många av i mitt liv just nu. Allt och alla behöver svar nu, och saker gjorda helst igår. Fokuset ska ständigt vara på topp. Så ja, någonstans måste jag få andas. Bara tänka strunt.

Och där sitter du med Karlstads-Tidningen och läser mina tankar kring en gammal tv-serie. Tillsammans minns vi tillbaka till 90-talet. Kanske var det ditt bästa decennium, ditt sämsta eller så var du inte ens född. Oavsett så kan det vara bra att minnas, att lära av den tid som gått och ta ett steg tillbaka.

Sitter med morgonkaffet i handen och tittar ut på ett regnigt Karlstad. Det är coronakris över hela världen. Det är vardagsmat nu, men det är okej. Det måste få vara okej.