En kämpaglöd som aldrig verkar slockna och en ödmjukhet inför livets alla toppar och dalar. Så skulle man kunna beskriva Jan-Erik Bergström som, trots många motgångar, kan se det fina med att finnas till.
Den snart 48-årige Jan-Erik Bergström håller just nu på att göra sig hemmastadd på Herrhagen i Karlstad. Han har precis flyttat från Stockholm men är en äkta värmlänning från början, vilket hans östvärmländska dialekt kan avslöja.
– Jag föddes i Kristinehamn, på Stenbacken, den 22 maj 1972. Sedan har jag bott i Degerfors, Karlskoga, Örebro och Stockholm.
Han berättar om sina trettio års arbetserfarenhet på bland annat Degerfors järnverk och som försäljare av elavtal där han, under sitt sista år, sålde över tusen avtal. När han pratar om sina gamla chefer och arbetsuppgifter gör han det med en entusiasm i rösten.
– Det där med försäljning är min grej. En gång fick jag en bok av min chef som det stod "till bästa säljaren i Sverige" i.
Flera depressioner
Trots att Jan-Erik älskar att jobba har han under vissa perioder fått backa tillbaka för att kunna fokusera på sin psykiska hälsa.
Den första depressionen kom när han var runt 25 år. Sedan har de, med jämna mellanrum, slagit till utan att han vet vad som kan ha utlöst dem.
– Under de senaste 20 åren har jag haft 8 depressioner. Det är nog en del ärftlighet bakom, det finns lite i min genetiska bakgrund.
För elva år sedan valde han att själv söka hjälp på psykiatrimottagningen i Örebro. Egentligen skulle han få vänta på att få en tid, men eftersom han inte är en person som ger sig i första taget fick han läggas in direkt.
– Där fick jag göra ECT-behandlingar (elbehandlingar, reds. anm.) och jag har gjort totalt 20 stycken. De första 12 då och sedan 8 till under 2015.
Han har alltid tagit sig igenom depressionerna och vid det här laget vet han att saker och ting, klyschigt nog, blir bättre även när det känns som värst. Men i vissa stunder har det inte alltid varit lätt att komma ihåg.
– Det gäller att hitta sina egna vägar. Jag tog många promenader, men det där med vad som funkar är olika från person till person såklart.
En kämpe
Under julhelgen 2018 råkade Jan-Erik ut för ännu ett bakslag. Han fick en hjärnblödning. Han var hos några vänner i Degerfors, men mycket mer än så kommer han inte ihåg.
– Jag blev körd till lasarettet i Karlskoga, sen till Örebro sjukhus. Där gjorde jag tre hjärnoperationer. Efter det blev det Karolinska i Huddinge och den 11 februari förra året hamnade jag i Danderyd.
Där fick han stanna fram till slutet av mars samma år.
Under tiden i Örebro skrev sjukhuspersonalen en dagbok som ger ytterligare bevis på att han är en kämpe, även i omedvetet tillstånd.
– Den 5 januari skrev de så här: "Hej Janne! I natt har du hållit oss sysselsatta. Du plockar och drar i allt du kommer åt, men det är ett bra friskhetstecken. Kämpa på", läser han högt.
– Och dagen efter står det: "Du har fortsatt andas utan hjälp, vilket har gått mycket bra. Du är motoriskt för alert, du vill inte ha slangar kvar och tar alla chanser du får att dra bort dem."
– Jag var kanske otålig.
Vill framåt
Just nu har inte Jan-Erik ett jobb, utan tiden tillbaka i Värmland har framför allt gått åt till att leta efter en bostad.
– Sedan början på februari har jag sökt runt 80 lägenheter, gått på 4 visningar och till slut fick jag en.
Han är sjukskriven fram till sista maj och då är planen att börja jobba igen.
– Man vill ta sig vidare så man får ta ett steg i taget och inte ha för bråttom. Huvudsaken är att man fortfarande kan vara sig själv.
Något som är anmärkningsvärt är att Jan-Erik inte har utelämnat ett enda namn eller datum i sin historia. Alla kort har lagts fram på bordet utan vidare betänketid.
– Jag har någon form av fotografiskt minne, säger han med ett skratt.