• idag
    29 maj
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    30 maj
    21°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    31 maj
    23°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Kåseri: Drömlivet

Krönikor
PUBLICERAD:
Foto: Kaj Marterilus
Fru Frida satt en morgon vid köksbordet och frukosterade på kruskagröt. Hennes mun liknade ett gymnastiserande körsbär, kluvet i två hälfter.

Hon skrapade ur det sista i skålen med skeden som hon sedan slickade ren. Med detta gjort vände sig fru Frida till Konrad, sin make och tillika direktör på möbelfabriken Gefle Bohag:

– I natt sov du bra oroligt igen. Först skrattade du lite försmädligt, sen fick du hicka och till sist blev du förfärligt arg.

– Blev jag?!

– Du drömde att du framträdde i stadsfullmäktige, för det framgick av vad du sa eller snarare hojtade. Det var ju inte måttligt som du pucklade på den arma oppositionen...Och hela tiden svor du som en borstbindare.

– Prat, jag svär aldrig.

– På dagtid, nej. Det är sant. Men den skadan tar du igen när du drömmer! Det måtte väl jag veta som ligger klarvaken bredvid. Under tiden funderar jag över om det inte vore på tiden att vi sover i var sitt rum!

Frida återgav med viss förtjusning några av de fetaste kraftorden från sin mans drömframträdande i fullmäktigesalen.

Konrad böjde sig bakåt i skruv så att han kunde nappa åt sig brödskivan just som den poppade upp ur brödrosten. Han la på norsk getost och bet knastrande av hälften av smörgåsen.

– Det där vägrar jag tro på, sa han. Det strider mot min etik att svära, vaken eller sovande. Jag råkar vara en man med principer.

Frida snörpte på körsbäret.

– Jo bevars, sa hon. Hälften kunde räcka. Men från det ena till det andra. Vad säger du om att åka till någon tysk kurort på semestern? Jag tror det skulle göra oss båda gott att få riktigt måna om hälsan. På vissa brunnar lär man fortfarande ska gå ’grötlunken’. Det görs klockan sju varje morgon till tonerna av en medlunkande blåsorkester. Anita, en av mina värsta väninnor, brukar föredra Marienbrunn som var Goethes och Beethovens favoritställe, visste du det? Vi tar in på hotell Sprudel och dricker mineralhaltigt bittervatten fem gånger om dagen. Det blir som en storstädning i hela tarmpaketet och en befrielse från alla oönskade substanser.

– Tål att tänka på, mumlade Konrad, vilket brukade innebära att det inte blev av. Han svalde det sista av brödskivan och såg sig outsövd omkring. Blicken fastnade plötsligt under köksbordet, och nu öppnade sig ögonen helt och hållet.

– Vad är det? undrade Frida.

– Dina tofflor, sa Konrad strängt. Den vänstra har ett hål framtill så att man ser stortån! Hur kan du sjava omkring på det viset! Vad ska Hemhjälpen tänka? Du vet att jag tycker om att se dig proper och presentabel även om du håller dig hemma hela dagarna. I morgon dag får du gå och köpa ett par nya tofflor.

– Jag ser en annan lösning, sa fru Frida småfnissande. I källaren står en gammal burk med grön akrylfärg, samma färg som tofflorna. Jag tar och målar stortån. Sen är det ingen som lägger märker till den. Simsalabim? I vissa landsändar kallas ett par väl ingångna tofflor för ”lastiker”. De räknas som klenoder och anses nästan lika välgörande för ägaren som ett husdjur eller en fotvårdsspecialist.

– Måla stortån, fnyste Konrad. Men du kan få överta mina röda tofflor. Dom är väl ingångna, och jag behöver faktiskt ett par nya i färg som matchar morgonrocken. Och räck mig nu äntligen marmeladburken är du snäll!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.