Domedagsnyheterna yr som pollen i vårvinden. Men det kommer en tid efter allt detta. En tid när pandemin är historia och vi tittar tillbaka på den med nya insikter.
För trots all krisrapportering så kommer Coronapandemin med all säkerhet att medföra flera positiva bieffekter. Ur varje kris kommer det alltid nya insikter och landvinningar. Lås oss titta på fyra av dem.
Att sitta och trycka på sitt kontor från sju på morgonen till fyra på eftermiddagen är ett förlegat arv från industrialismen och stämpelursfascismen där fysisk närvaro alltid varit den självklara parametern för hur ett arbete kan utföras. De digitala verktygen som mejl och videomöten har funnits länge men det var först med den påkallade självisoleringen som många av oss fick chansen att arbeta hemifrån. Detta har ofta visat sig vara förvånansvärt tidseffektivt. Färre resor ger dessutom klimatet en chans samtidigt som vi kan rationalisera bort dyra, överflödiga kontorsutrymmen. Så nåde den mellanchef som försöker dra tillbaka klockan till 1960-talet.
Det sägs att svenskarna inte är krigsskadade, utan fredsskadade. Vårt land har levt med fred i över tvåhundra år. Det sista halvseklet har vi vaggats in i en förutsägbar och trygg välfärdsfamn. Det saknas därför ett kollektivt närminne av riktiga ofärdsår. Ja, möjligen med undantag för våra äldre medborgare som kan ha barndomsminnen från den volatila beredskapstiden. Den globala pandemin har skakat om hela samhället – från kungahuset till pistvaktshytten i Åre. Den har väckt frågor om hur illa detta kan bli och om det egna hushållet är redo? Hur ska man ordna med allt det praktiska? Vad är nyheter och vad är desinformation? En av pandemins viktigaste lärdomar är att i en kris gäller en hög grad av egenansvar.
En tredje positiv bieffekt är att under en samhällskris, så mäktar inte alla ta det där egenansvaret. De äldre och kroniskt sjuka ska ju helst inte lämna hemmet och det är i det här läget som Sverige visat prov på vad som gör vårt samhälle så starkt. Det är solidariteten. Sällan har den fått blomma ut som nu. I trappuppgångar har grannar satt upp lappar där man erbjudit äldre hjälp med att handla mat. Men solidaritet har också visats av pizzabagaren som bjöd sjukvårdspersonal på lunchlådor eller av företag som skänkt desinfektionsmedel till vården. Coronakrisen tvingar oss att hålla distans men den har samtidigt fört oss närmare varandra. Solidariteten med varandra är en positiv bieffekt av pandemin som kommer dröja sig kvar längre än ett litet segt coronavirus.
Den sista positiva bieffekten av pandemin handlar om att flera yrkesgrupper nu lyfts fram i sitt rättmätiga ljus. Nog var det ganska avslöjande när regeringen överlade om vilka yrkesgrupper som är samhällsväsentliga nog att få barnomsorg innan en omfattande självisolering skulle äga rum. För det var inte kommunbyråkrater eller välbetalda PR-konsulter som behövdes. Istället handlar det om sjuksköterskor, poliser och brandmän med flera. Utan dessa skulle vi inte klara krisen. En rimlig positiv bieffekt av pandemin bör vara att alla dessa yrkesgrupper får ett rejält erkännande som också syns i de kommande lönekuverten.