• idag
    3 juni
    19°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    4 juni
    18°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    5 juni
    14°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    6 juni
    15°
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    7 juni
    15°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm

Det började inte så bra

Krönikor
PUBLICERAD:
"Akutsjukhusens antal och deras placering får sägas vara de svåraste politiska frågor som funnits att hantera i Värmland efter andra världskriget." skriver Anders Ajaxson.
Foto: Håkan Strandman
Så många andra skribenter ägnar sig åt coronaviruset – som ju har så många oroande aspekter – att jag väljer ett annat ämne. Det får istället bli några rader om nykomlingen Region Värmland, som i skrivande stund bara existerat i ett år och nästan tre månader.

Inom denna regionala organisation ryms för oss medborgare vitala intressen som hälso- och sjukvård, tandvård, kollektivtrafik, kultur- och utbildning samt det som kallas regional utveckling. Dessa intressen ska samsas med varandra, de ska dela på den gemensamma penningpåsen. Hur stor del av kakan som varje område ska få, det avgörs ytterst av våra folkvalda politiker.

Vad som är en rimlig respektive orimlig användning av dessa pengar – som framför allt är skattepengar från oss i Värmland – måste alltid kunna diskuteras.

Vårt läns komplicerade geografi förenklar inte precis situationen för beslutsfattarna. Akutsjukhusens antal (i dag tre) och deras placering (i dag Karlstad-Arvika-Torsby) får sägas vara de svåraste politiska frågor som funnits att hantera i Värmland efter andra världskriget.

Andra frågor förbleknar förstås jämfört med dessa stora, strategiska beslut. Detta får dock inte betyda att mindre frågor hanteras lättsinnigt och oövertänkt – inte om beslutsfattarna vill behålla sin legitimitet hos oss som betalar kalaset, alltså vi skattebetalare.

Det är ofrånkomligt att den centrala administrationens göranden och låtanden blir särskilt observerade och ifrågasatta. Detta måste befattningshavarna i Regionens hus i Karlstad bara finna sig i, den obekvämligheten får de lov att stå ut med. Det betyder att man i detta hus måste vara särskilt aktsam och eftertänksam i alla möjliga avseenden. Både för politiker och tjänstemän gäller detta.

Den aktsamheten präglade inte premiäråret för Region Värmland. Det var en grov fadäs, exempelvis, att anskaffa nya möbler för ansenliga summor till landstingsledningens närmaste omgivning. Naivt trodde beställaren – den i december 2019 sparkade regiondirektören – att denna möbelaffär skulle passera i tysthet om kostnaden fördelades på tio olika fakturor.

Om själva rekryteringen av direktören, som fick lämna sin tjänst, finns många frågetecken att räta ut. Rekryteringen var en våghalsig chansning och den slog verkligen slint. Jag har använt möjligheten att skicka in ett medborgarförslag till regionfullmäktige för att få ”processen” bakom denna egenartade rekrytering och dess sorgliga efterspel 2018-2019 belyst i en särskild vitbok.

En stark organisation med självförtroende står pall för en sådan, närgången granskning som syftar till att alla kort läggs upp på bordet – varefter gagneliga slutsatser för framtiden kan dras.

Inte mycket pekar på att Region Värmland är en sådan organisation.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.