• idag
    5 apr
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    6 apr
    13°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    7 apr
    14°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • onsdag
    8 apr
    12°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    9 apr
    11°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Världen behöver andas i allt elände

Krönikor
PUBLICERAD:
Kristian Gidlund som gick bort 2013. Han var uppriktigt bekymrad över det samhälle han lämnade, med all rätt, anser Tim Sterner, som menar att det inte har blivit bättre under de sju år som gått, men undantag för vissa ljusglimtar.
Foto: Leo Sellén / TT

Nej, jag tänker inte tjata om coronaviruset. Eller det komiska i att Jimmie Åkesson deporterades från Turkiet. Eller mitt missnöje över att Dotter missade Eurovision med en poäng. EN poäng.

Nej, det här känns som ett bra tillfälle att bara andas och räkna till tio. Hela världen behöver andas och räkna till tio. Den verkar lite stressad.

Ibland tittar jag på min son när han sussar sött och avundas honom. Han lever en simpel tillvaro utan måsten. Han behöver inte oroa sig för världsläget eller framtiden. För en annan dubbleras i stället oron eftersom man även oroar sig å hans vägnar.

Det händer att jag tänker på Kristian Gidlund. Han lämnade jordelivet 2013, bara några dagar innan sin 30-årsdag, och var uppriktigt bekymrad över det samhälle han lämnade. Med all rätt.

Under de sju år som passerat har det inte blivit bättre. Snarare sämre. Bortsett från vissa ljusglimtar i mörkret som till exempel Metoo-rörelsen, fotbollslandslagets backning av Durmaz och Greta Thunbergs klimatkamp. Men det behövs fler ljusglimtar för att luckra upp mörkret.

Speciellt nu när även Max von Sydow lämnat oss. Vilken starkt lysande stjärna. Han var 90 år och jobbade in i det sista. Jag kan bara hoppas att jag kommer ha samma glöd och ambition när jag kommer upp i åren.

Men jag lär knappast jobba in i det sista. Jag kommer inte arbeta en enda dag mer än jag måste. Kvalitetstid med nära och kära blir allt viktigare för mig. Splittringen i samhället är definitivt en bidragande faktor. Ju mer splittrad världen blir desto starkare blir sammanhållningen inom familjen. Människorna vi älskar är en mur som håller mörkret på avstånd.

Just nu är förvisso coronaviruset en mur mellan oss människor också. Men jag ska som sagt inte tjata om detta elände. Det får ganska mycket exponering som det är, både i media och i vardagen. Jag arbetar själv hemifrån just nu för att reducera risken. Better safe than sorry, så att säga.

När vi ändå är inne på temat avstånd så måste man ändå uppmärksamma en fördel med att vi är så pass uppkopplade numera. Det gör att det faktiskt går att jobba och hålla vissa samhällsfunktioner igång vid en kris.

Som lite lätt introvert har jag även ett grundskydd eftersom jag normalt sett inte umgås mer än jag måste med folk, utöver mina närstående alltså. Men för mycket avstånd är inte bra. Vi får inte tappa bort varandra och empatin till varandra. Oavsett om det gäller coronautbrott eller vår allt mer uppkopplade tillvaro.

Jag vill inte känna samma bekymmer för samhället när jag lämnar som Gidlund gjorde innan han försvann. Jag vill att min son ska växa upp i en bättre värld där människor ser varandra och inte distanserar sig på grund av olikheter. Vi är i grunden alla på samma sida.

Så här jobbar Karlstads-Tidningen med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.