• idag
    29 maj
    20°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    30 maj
    21°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    31 maj
    23°
    • Vind
      4 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    1 juni
    25°
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    2 juni
    24°
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Morgonstund utan guld i mun för den morgontrötta

Krönikor
PUBLICERAD:
Morgonen är aldrig särskilt god, tycker morgontrötta Erika Bergkvist, som gillar att sova.
Foto: Naina Helén Jåma/TT

“God morgon min sköna”, “solen skiner på höns och kaniner” eller “upp och hoppa” är några av de fraser mina föräldrar väckt mig med genom åren. Det gör de fortfarande när jag kommer för att hälsa på. (Ibland rycker mig pappa i benen också för att väcka mig.) Hur som helst så tycker jag aldrig att morgonen är god, jag struntar i om solen skiner och hoppa är det sista jag vill göra när jag nyss vaknat. Ja ni förstår säkert.

Morgon alltså. Det är något jag aldrig riktigt varit vän med. Speciellt inte vardagsmorgonen. Anledningen? För att jag är morgontrött. Så morgontrött att jag utvecklat ett sätt att hinna med allt jag behöver på tolv minuter, bara ifall jag behöver sova i fem minuter till. Vilket jag behöver typ varje dag. Hela livet. På de där tolv minuterna sminkar jag mig, äter frukost, väljer och tar på mig kläder och hinner ut till bilen. Jag har nämligen alltid presterat bäst under lite småpanik, gjort en sport av det, som den tävlingsmänniska jag är. Tro inte att detta innebär att jag alltid är sen, tvärtom - jag är alltid i tid eftersom jag avskyr att vara sen. Så skulle jag bara ha nio minuter på mig struntar jag i att slänga i mig yoghurten eller att måla ögonfransarna. Hellre hungrig än sen till jobbet.

Jag vet så klart att detta inte är bra. Den här sortens stress är något man helst vill undvika, men jag kan inte förklara min kärlek till att sova. Väldigt ofta försöker jag hitta kryphål och anledningar till att jag ska få ligga kvar i sängen. Tyvärr hittar jag inga så jag dyker ändå upp på jobbet som jag ska, lite hungrig ibland, men redo för dagen. Nu tänker ni att jag kanske är kvällsmänniska eftersom jag är så trött om morgonen? Nej inte alls. Jag är trött även då. Mest pigg är jag mellan kanske klockan tio på förmiddagen och klockan tre på eftermiddagen.

När jag var liten fick mamma klä på mig medan jag fortfarande sov för att det inte gick att få liv i mig. Till och med som nyfödd sov jag hela tiden så det verkar vara en av mina grundinställningar. Klart man sa även till mig att det skulle gå över efter tonåren, men det gjorde det inte. Som 32-åring sover jag fortfarande lika bra. Det finns en hel del sådant knäppt med mig och sömn. Jag har både gått in i dörrar (som vanligtvis står öppna till mitt försvar) och somnat sittande på toaletten hemma i barndomshemmet.

Längtar du också hem till sängen så snart du kommit till jobbet eller skolan?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.