Hoppa till huvudinnehållet

Värmlandsförfattaren Elisabet Härenstam: "Jag letar alltid efter berättelser"

Publicerad:
Det finns inte många kvadratcentimetrar som inte är täckta av bokhyllor fyllda med böcker i Elisabet Härenstams biblioteksrum hemma i Segerstad.
Det finns inte många kvadratcentimetrar som inte är täckta av bokhyllor fyllda med böcker i Elisabet Härenstams biblioteksrum hemma i Segerstad. Foto: Frida Jansson Högberg

– Jag är en sagosamlare, säger Elisabet Härenstam, årets Värmlandsförfattare 2019.

Poesin, religionen och barnen är den röda tråden som löper genom Segerstadsförfattarinnans böcker. Men deras viktigaste beståndsdel är berättandet.

– Jag fick nog sagorna tidigt. Det började med min far, han var en berättare. Sagor, myter och legender. Han berättade om Bambino, den vita elefanten som hade kommit bort från sin familj, minns hon.

Pappan var präst i Segerstads kyrka och det är bara några åkrar mellan barndomshemmet och huset där hon bott sedan slutet av 1970-talet, den gamla magisterbostaden. Praktiskt nära byskolan alldeles intill där hon jobbade som lärare i många år. Där förde hon i sin tur vidare berättandet till sina elever.

– Jag berättade en berättelse varje dag i skolan. Jag tror att det där med att berätta är bättre än att läsa högt, för då tittar du på ungarna och ser deras gensvar.

"Jag blev jätteglad och paff, att jag blev årets Värmlandsförfattare. Det finns ju så många duktiga Värmlandsskribenter", säger hon om utmärkelsen hon fick i höstas.
"Jag blev jätteglad och paff, att jag blev årets Värmlandsförfattare. Det finns ju så många duktiga Värmlandsskribenter", säger hon om utmärkelsen hon fick i höstas. Foto: Frida Jansson Högberg

Letar alltid

Trots att hennes liv kantats av sagor, berättelser, skrivande och poesi skulle det dröja ända till 1997 (med undantag för en diktsamling av eleverna på skolan 1992) innan hon skulle gav ut sin första bok, "Det var en gång en sjö". Hon och maken Kjell Härenstam hade varit på en av sina resor till Dharamsala i Indien, dit de åkte med lärarstudenter från universitetet som de handledde i uppsatsskrivande.

– Där träffade jag den tibetanska munken Pema Dorjee som berättade flera sagor som jag bandade. Jag letar alltid efter berättelser och sagor. Jag samlar på dem. Pema berättade ett minne från sin barndom och jag tänkte att det här ska jag skriva ner.


"När man känner något starkt så räcker inte vanliga orden till, då får man ta hjälp av poesin", säger Elisabet Härenstam.
"När man känner något starkt så räcker inte vanliga orden till, då får man ta hjälp av poesin", säger Elisabet Härenstam. Foto: Frida Jansson Högberg

Pedagogiskt uppbyggda

Efteråt fick hon mersmak och gav ut ännu fler böcker, gemensamt för de flesta av dem var deras religiösa tema – buddhism, hinduism och grönländsk naturtro.

– Det kanske är min barndom, att existentiella frågor är viktiga. Hur tänker de här? Hur tänker den här människan, och hur tänker jag? Det är fantastiskt att se hur andra formulerar sig och hittar sin trygghet.

Gemensamt för böckerna är också att de är pedagogiskt uppbyggda och riktar sig till både barn och vuxna.

– Jag vill att skolbarnen ser de här berättelserna som viktiga budskap, hur man kan leva, hur man ska vara mot andra människor. Det handlar ju alla religioner om. Det tycker jag är jättespännande.

"Tankarna flög iväg"

Till slut gav hon även ut boken Tanketurer till Gud (2019), om sin egen tro skrivet i poesi. Idén till boken växte fram när hon satt med sin frälsarkrans i handen, ett armband där pärlorna symboliserar olika delar av den kristna tron.

– Det var väldigt meditativt, fingrarna bad av sig själva och tankarna flög iväg. Så jag gjorde några rader till varje pärla och Olof Essvik gjorde så fina illustrationer med de ruffsiga, tuffsiga varelserna. Jag tycker så mycket om den här boken att jag glömmer att det är jag som har gjort den, säger hon och skrattar.

Nästa projekt för Elisabet Härenstam är att skriva texter till ett bildspel av konstnären Henrik Westlunds tovade figurer.
Nästa projekt för Elisabet Härenstam är att skriva texter till ett bildspel av konstnären Henrik Westlunds tovade figurer. Foto: Frida Jansson Högberg

Full frihet i poesin

Poesin ligger Elisabet Härenstam oerhört varmt om hjärtat, hon både skriver och läser själv. Inte på det sättet att hon sitter och läser diktböcker men hon tar gärna fram en bok och läser en dikt då och då. Och många diktböcker har hon i sitt mysiga bibliotek, flera hyllor utöver alla romaner och barnböcker. Allt från Fröding till Bruno K Öijer går ner.

I en kommande antologi från förlaget Gleerup skriver hon om just barn och diktande, varför det är så viktigt.

– Jag skulle vilja att barnen fick uppleva det i skolan, att man bara kan ta upp en bok och läsa en dikt för de är så korta och bra. I dikten slipper man ramarna och det är full frihet, du kan stava hur du vill, sätta raderna hur du vill och hitta på egna ord. Det är så bra för barn som har svårt att läsa och skriva.

Hon berättar hur Netsilikesiniuiterna har samma ord för "poesi" som för "andas", det lärde hon sig på den grönländska ön Kulusuk.

– Det visar hur nära andningen och livet som poesin ligger. Det ligger nog djupt i oss, att använda poesi, säger hon och avslutar med:

– När vanliga ord inte räcker till, då måste man ha poesi.

Artikeltaggar

Elisabet HärenstamFörfattareLitteraturPoesiSegerstad

Så här jobbar KT med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.