Stadshuset – Karlstads egna lilla sorgebarn

Ledare
PUBLICERAD:
Göran Östmans (längst bak i mitten) och Mikael Solbergs (till höger) vänskap har satts under lupp i Uppdrag Granskning.
Foto: Peter Bäcker
Stadshusaffären, Karlstad kommuns egna lilla sorgebarn. Under den senaste veckan så har huset och dess affär åter stått i centrum.

Frågor om eventuell vänskapskorruption, politikers naivitet och en affär utan motstycke, har fyllt Karlstadbornas tankar. En stadshusaffär som väcker känslor och det har den gjort under en lång tid.

Att stadshusaffären väcker känslor är inte särskilt förvånande. Affären har fört med sig många frågetecken som medborgare kräver sig rätten att få veta. Efter Uppdrag Granskning den 15 januari väcktes så ytterligare frågor. Framförallt tre frågor som upprör mer än något annat. Bland annat hur politikerna och tjänstemännen på kommunen kunde gå på idén om ”My life diary” sedermera Zynapp. En vision om en app som skulle bli större än Facebook.

En idé som i en mindre skala säkert varit alldeles utmärkt. Att personer lätt skulle kunna föra en digital dagbok och där man bjöd in andra att ta del av densamma. Var idén om ”större än Facebook” kom ifrån vet jag inte, men det var en stor kommunikationsmiss som kostar än idag. Jag minns själv en av de första gångerna jag träffade min nuvarande svärfar. Likt min sambo arbetade han på en av kommunens större och mer väl resumerade IT-företag. Han hade fått nys om att jag var aktiv i kommunpolitiken och han kände att han behövde ge mig hans syn på stadshusaffären. ”Hur dumma är Karlstadspolitikerna egentligen som gått på detta luftslott. Ingen av oss på mitt jobb tror på idén och vi har slagit vad om när de kommer går i konkurs”. Min svärfar påminde mig om detta nu i höstas när Zynapp de facto gick i konkurs.

För det andra tror jag en stor del av ilskan mot Stadshusaffären är att det framkommit att det fanns fler spekulanter att köpa fastigheten, och det till närmare det dubbla priset. En upprördhet att en egendom som till synes och sist är skattebetalarnas egendom såldes ut till ett ”skampris”. Det var dumt och med insikten i att företagaren, tillika ägare av Zynapp, Mikael Solberg nog har rätt så mycket pengar på banken, så väcktes frågan varför han inte kunde betalade marknadsvärdet.

För det tredje och för tillfället mest uppmärksammande punkten, den påstådda vänskapskorruptionen mellan Business Värmlands Göran Östman och Mikael Solberg. Att äta pizza någon gång då och då, det kan väl vara okej. Att ses på konferenser, möten et cetera lika så, fine. Men att ha en såpass privat relation och sen påstå att ens arbete inte berörs av det, knappast. Även om lagen kanske inte säger något om det hela, så säger personernas omdöme mer. Jag kan inte för mitt liv förstå hur Göran Östman tänkte när han i sin roll på Business Värmland länkade ihop sin vän Mikael Solberg och stadshuset. Borde inte han ha tagit ett steg tillbaka och låtit en kollega ta över ansvaret för ihop länkandet istället?

Stadshusaffären har blivit och är tyvärr en mörk fläck i Karlstad kommuns annars så strålande historia. Jag upplever att affären blivit mer lyckad om man innan tagit bort alla de frågetecken som nu dykt upp. Den kanske till och med blivit lyckad? Oavsett har kommunen nu förhoppningsvis lärt sig av detta och till nästa gång kommer de reda ut allt innan.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.