Våra olika sätt att sörja en närstående är i fokus när Folkteatern Järnet sätter upp pjäsen Minnesstund av Alejandro Leiva Wenger.
– Varför minns vi vissa saker och glömmer andra? Och varför minns vi på olika sätt? säger regissören Ilga Jaunzems.
Hon menar att berättelsen är intressant i det lilla och i det stora. En kvinna är mitt uppe i sorgearbetet av sin bortgångna son. Hon finner en ung man som hon i sitt eget huvud gör till sonens bästa vän, trots att han inte minns sonen i fråga men vågar inte berätta det för mamman.
– Det är en pjäs om vad som är sant och vad som är falskt. Vems berättelse är det som ska gälla? Det är en absurd historia som börjar i en vardaglighet.
Pjäsen har flera andra relationstrådar som vävs samman, frustrerade flickvänner, fäder och traumatiserade systrar. Trots att teaterns sex skådespelare är rutinerade amatörer har det verkligen varit en utmaning.
– Manuset är ganska tätt skrivet, man avbryter varandra och hugger in. Det krävs att man är på tårna och det är svårt att få till tätheten i dialogen. Det har vi jobbat mycket med, säger Ilga Januzems och fortsätter:
– Den har ju satts upp på Malmös stadsteater och är skriven för en mycket större scen så vi har jobbat mycket med hur man kan få ner det här i vårt lilla rum, till vår scen.
Att en av huvudkaraktärerna är en äldre kvinna tycker Ilga Januzems är bra, det sker allt för sällan menar hon.
– Det är dessutom ganska jagsvaga män. Vi har fått skriva om några av rollerna vilket är vanligt eftersom 90 procent av alla amatörskådespelare är kvinnor.
En gång i veckan sedan i våras har man repat inför premiären på lördag. Ilga Januzems hoppas att den märkliga relationsteatern kan locka publiken till Gjuteriet.
– Vi har en trogen skara följare men hoppas alltid hitta ny publik. Pjäsen och skådespelarna är värd en publik.