Religionsfrihetens gränser

Ledare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Vill man ha kvar vissa konfessionella skolor, då gör man klokt i att se till att skapa en lagstiftning som rymmer även dessa; alternativt ställer krav på förändringar även i dessa skolor, skriver Niklas Lehresjön.
Foto: PONTUS LUNDAHL / TT
Lagförslag. Debatten om så kallade religiösa friskolor är i högsta grad ånyo aktuell genom det förslag som regeringens utredare lagt om förbud mot nya religiösa friskolor, initierat av Liberalerna.

Men sedan årtionden står det i läroplanen att undervisningen ska vara icke-konfessionell. Om den inte är det, då är problemet i grunden ett annat. Då är problemet att det finns skolor som inte följer gällande förordningar. Då är inte lösningen nya förbud. Då är lösningen att säkerställa att de lagar och förordningar som redan finns följs.

Förslaget från aktuell utredning påvisar gränsdragningsproblematik. Ingen menar väl att den enda acceptabla tron för elever i svensk skola ska vara ateism eller agnosticism? Eller finns det människor som tror att religionsfrihet ges genom att förbjuda religionsutövande? Det är sannerligen inte den definition jag som liberal vill ge religionsfrihet. Religionsfrihet inrymmer både rätten att tro och rätten att inte tro. Än mer problematiskt blir det om man undantar "skolor som redan finns” och enbart hindrar nya. Att ha olika lagstiftning för olika skolor bör undvikas, alla friskolor bör behandlas lika inför lagen. Vill man ha kvar vissa konfessionella skolor, då gör man klokt i att se till att skapa en lagstiftning som rymmer även dessa; alternativt ställer krav på förändringar även i dessa skolor.

Förbud mot obligatoriska, religiösa, inslag som skolor ägnar sig åt – även de som ligger utanför lektionstid – är problematiskt. Hur hanteras inslag som bordsbön? Är det ok att ge eleverna utrymme att be, så länge inte någon anställd eller vuxen deltar i bönen? En skolavslutning där ”Den blomstertid nu kommer” sjunges, kan man där kräva obligatorisk närvaro? Detaljer måhända, men det är ändå den diskussionen vi måste ta. Var ska gränsen gå, om inte som nu vid undervisning? När vi landat i vad vi anser vara acceptabelt bör alla skolor omfattas, gamla som nya.

Den viktiga frågan är inte konfessionella skolor eller inte. Kontroll av och konsekvenser mot de skolor som bryter mot att undervisningen är ickekonfessionell är det viktiga – oavsett etikett. På det sättet kan vi säkerställa att elever slipper att indoktrineras av religion och att de möter relevant undervisning på vetenskaplig grund. Skolor som i undervisningen utgår från religiösa doktriner, tillåts inte heller med nuvarande lagstiftning och förordningar. Oavsett om de utgår från Bibeln, Koranen, Toran eller annan religiös urkund. Om det förekommer behöver vi göra något åt det. Detsamma gäller skolor som bryter mot den diskrimineringslagstiftning vi haft i Sverige sedan 2009 och som ska garantera att individer inte diskrimineras bara för sin tro, identitet, läggning, ålder, etnicitet eller eventuella funktionsvariationer. För den uppgiften behövs inga lagändringar. Det behövs kontroll av och repressalier mot de som bryter mot de regler vi redan har. Oavsett eventuell ny lagstiftning mot konfessionella skolor.

Vill man ha kvar vissa konfessionella skolor, då gör man klokt i att se till att skapa en lagstiftning som rymmer även dessa; alternativt ställer krav på förändringar även i dessa skolor, skriver Niklas Lehresjön.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.