Vad gör vi om fler flyr Mellanöstern?

Ledare
PUBLICERAD:
Under tisdagen begravdes iranske toppgeneralen Qassem Soleimani i Teheran. Spänningarna mellan Mellanöstern och USA har åter stärkts, men hur ska Sverige agera?
Foto: Erfan Kouchari
Efter förra veckans drönarbombning där USA slog ut den iranske toppgeneralen Qassem Soleimani och medföljande i hans konvoj håller världen nu andan inför Irans förväntade motdrag.

Bedömare menar att en motreaktion med största säkerhet kommer inträffa men i vilken form återstår att se. Qassem Soleimani var inte vem som helst. Han var ledare för det iranska revolutionsgardets specialstyrka Quds och ansågs vara en av de mäktigaste personerna i Iran. En smart militärstrateg och nationalhjälte, enligt vissa. En mördare med många oskyldiga människoliv på sitt samvete, konstaterar andra.

Med attacken tätnar nu orosmolnen över Iran och Irak. En eskalering av situationen kan tända gnistan till ett krig som får konsekvenser långt utanför regionen. Irans ekonomi är redan hårt sargad efter flera sanktioner där USA:s sanktion mot landets centralbank förra året var en av de mest kännbara. Inte heller Irak har lyckats komma på fötter givet det kroniskt usla säkerhetsläget som bromsar nästan all form av betydande utveckling i landet.

Osäkerheten om den snara framtiden väcker förstås lusten att spekulera. Om möjliga maktförskjutningar, allianser som bryts och oväntade samarbeten som sluts. Det finns så många möjliga förvecklingar att man kanske gör klokt i att avvakta vad som blir Teherans hämnd för USA:s eliminering av general Soleimani.

Ett amerikanskt krig med Iran påverkar inte bara oljepriset och världshandeln utan kommer också kräva ett diplomatiskt och humanitärt engagemang

Men det finns ett par aspekter som inte kan lämnas åt sidan. Den första frågan gäller Sveriges beredskap inför en förvärrad situation i Mellanöstern. Det finns ingen anledning att rulla tummarna i avvaktan på vad som händer och därefter agera reaktivt på snabba förändringar. Ett amerikanskt krig med Iran påverkar inte bara oljepriset och världshandeln utan kommer också kräva ett diplomatiskt och humanitärt engagemang för att i första hand värna drabbade civila. Sveriges diplomatiska förtroendekapital har ett värde som kan användas oftare. Det vore önskvärt att regeringen bestämmer sig för vilken roll man möjligen är redo att axla och sedan tar klivet fram i det diplomatiska rampljuset.

Den andra aspekten gäller vår nationella beredskap inför eventuella flyktingströmmar till Europa och även till våra breddgrader. Vi såg 2015 att en sådan situation kan uppstå plötsligt och i stunden te sig svårhanterlig. Svensk beredskap är inte synonymt med att stänga gränsen och försvåra än mer för människor att söka asyl. Som nation är vi både skyldiga och kapabla att agera på ett sätt som gör att vår tid inte omskrivs som en nationell skam i framtidens historieböcker. Att söka asyl är en mänsklig rättighet enligt artikel 14 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och denna asylrätt är en av få positiva vinningar som andra världskrigets sammanbrott lämnade oss.

Den internationella politiken är en ständig rad av kriser men om man som nu har möjligheten att förbereda sig på det värsta i Iran och Irak, vore det nonchalant om regeringen inte gjord just det. Sverige bör därför vara drivande för att EU kan svara snabbt och i en anda av humanism om Mellanöstern sätts i brand och fler människor tar till flykten för en fristad i Europa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.