Vad vore en julmarknad utan en julegris? Just därför har Björn Bäcklund svinmycket att göra nu. Varje år åker han runt på julmarknader med sina marsipangrisar.
– För mig blir det sex dagar av ren glädje.
Han ställer ut på tre julmarknader – i Brunskog, Alster och till helgen på Mariebergsskogen. Det var också där allting började.
– Karlstads hembygdsförening har ju ett litet hus på Mariebergsskogen där de skulle ha julmarknad för många år sedan. Min mamma är aktiv där och de ville ha någonting i det inre rummet. De tyckte det skulle vara kul om någon kunde sitta där och då fick jag frågan om jag kunde sitta och göra lite marsipanfigurer.
Men skapandet av marsipanfigurer började redan innan, han gjorde då till vänner och bekanta. Han är även konditor i botten men skolade om sig till undersköterska och jobbar i dag på akuten på Centralsjukhuset i Karlstad.
Vad driver dig att åka runt på julmarknader?
– Det är att nittionio procent av de som går på en julmarknad är där för att de vill det. De är glada, de är förväntansfulla, man går och myser. Man dricker glögg och varm choklad. Man ser bekanta träffa varandra. För mig blir det sex dagar av ren glädje. Sedan är det alltid någon stackars make som muttrar, det är den där enprocentaren. Han som inte vill vara där men frun har bestämt att nu ska vi åka på julmarknad.
Tokbeställningar
Han har ingen lokal där han tillverkar sina grisar, han sitter hemma i vardagsrummet. Oftast sitter han på kvällarna när barnen lagt sig och grejar med tv:n som sällskap.
På bordet ligger en stor skärbräda, verktyg och tillbehör och ett stort block med marsipan.
– Att använda en bra råvara är ganska avgörande, annars kommer inte folk tillbaka. En sak att det ser roligt ut, det måste smaka gott också.
Jag bad ju dig att göra en groda för några år sedan och den kommer du ihåg!
– Ja, jag har ju fått några sådana där tokbeställningar genom åren. Jag har en som kommer varje år och beställer en extra stor gris och eftersom jag gör dem på plats så kan jag ju göra det.
Hans egen favorit är en elefant. Han berättar också om en utmaning han fick på en skolmässa i Arvika. Det var några tjejer som ville att han skulle göra en häst men det var svårt så det gör han inte igen. När vi sitter och pratar utmanar jag honom att göra en groda igen och med vana händer ser jag hur grodan växer fram.
– Det är lättare att ha något inövat, jag är ingen skulptör i den bemärkelsen.
Ett antal hundra
Inför varje säsong frågar han sig själv om han ska ut på marknaderna igen.
– Jag gör inte det här för pengarna utan just nu gör jag det för att det är fantastiskt roligt att åka ut på julmarknader och träffa mycket folk. Jag saknar ju att hålla på med händerna också, säger han, och fortsätter:
– Hade jag gjort det för pengarna hade jag slutat för många, många år sedan med tanke på den tiden som jag lägger ner. Alla resor och varje marknad kostar. De tar en avgift för att få stå där men så länge jag får ihop till marknadshyran och till grejerna man säljer så är jag ju hemma. Gör man det här för pengarna ska man inte hålla på med handarbete.
Men när du sitter och jobbar, händer det att det slinker det ner lite marsipan?
– Ibland när jag sitter sent på kvällen och man då suttit ett tag och jag börjar bli lite hungrig. Då är det lätt att det slinker ner en bit för att det är gott.
Hur många marsipangrisar han gör varje år vet han inte. Men många blir det.
– Jag försökte ett år att hålla koll men det är jättesvårt, men ett antal hundra blir det.
På lördag är det dags för hans sista julmarknad för i år, och skulle han få önska en sak så är det:
– Ta dig tid och gå på julmarknaden. Har man barn låt de styra. Dra inte i barnen, vill de stå och titta på en halmbock låt de göra det. Det här kan jag bli lite ledsen över när jag är på julmarknad, att det trots allt är några som är stressade för de har säkert massor att göra. Njut och ta det lugnt!