Skräddare August Palm ställde i ett historiskt tal den 6 november 1881 frågan ”Hvad vilja socialdemokraterna?” Frågan är i dag mer berättigad än någonsin.
Under nästan 23 år var Gustav den VI Adolf vårt statsöverhuvud. Han hade som valspråk ”Plikten framför allt.” Socialdemokraternas valspråk idag är ”Makten framför allt.” Inom socialdemokratin finns en gammal övertygelse att man ska hålla fast vid regeringsmakten. Allt annat anses ansvarslöst och för att uppnå det är man beredd att gå med på i stort sett vad som helst. Genom januariöverenskommelsen exekverar man nu liberal politik och det är positivt för oss liberaler. Den förkättrade värnskatten som vid tillkomsten skulle vara tillfällig, avskaffas nu äntligen.
Arbetsförmedlingen reformeras men hade kunnat göras på ett mera övertänkt och planerat sätt utan Centerpartiets huvudlösa modell. Men det jäser av misstro och oro ute i S-landet. Kommunalråd, S-toppar, LO och SSU har kritiserat att kompromisserna med Centern och Liberalerna har gått för långt. Den svage och vankelmodige Stefan Löfven såg verkligen ledsen ut i SVT:s partiledardebatt. Sorgsenheten är inte svår att förstå. Han blir angripen från alla håll där det gör som mest ont i en socialdemokrat. Som statsminister får man helt enkelt inte heller uppträda med sådana uttalanden om gängkriminalitet som Löfven gjorde i TV:s Agenda den 17 november.
S kommer nog i framtiden att få justera sin egen självbild till att vara ett ordinärt parti med 20-25 procents väljarstöd.
En statsminister måste kunna erkänna sambandet mellan segregation och en för stor migration som orsak till gängvåld, skjutningar och sprängningar. Beträffande migrationen ligger enligt Löfven socialdemokraternas strama politik fast, men gymnasielagen och familjeåterföreningen pekar på något annat. Ena dagen uttalar sig Löfven i egenskap av S-ordförande med en åsikt för att nästa dag som regeringschef ha en helt annan åsikt i samma fråga. Sossarnas ideologiska kompassnål snurrar hela tiden runt, runt.
Socialdemokraterna kommer sannolikt i framtiden inte att vara det största partiet. Sverigedemokraterna flåsar hela tiden S i nacken om första platsen. S kommer nog i framtiden att få justera sin egen självbild till att vara ett ordinärt parti med 20-25 procents väljarstöd. S kallar sig vidare för ett framtidsparti men har svårt att attrahera de unga. Sprängdåden och skjutningarna på öppen gata i Sverige är helt unika för Europa. För varje nytt sprängdåd eller skjutning uppträder inrikesminister Mikael Damberg i media med samma papegojliknande uttalande. Den ökande upplevda otryggheten i samhället bidrar ytterligare till SD:s stigande opinionssiffror och frestar allvarligt på samhällskontraktet. Den socialdemokratiska regeringen dinglar idag som en marionett i de egna dogmernas, den borgerliga majoritetens och januariavtalets trådar.
•••
S-ledarskapet i Karlstad verkar minst lika fladdrigt. S-märkta gubbklubben Dispyterna har i Muminfrågan lagt en motion till S representantskap om Muminvärldens inte vara på Skutberget. Spontant tycker jag dels att man från motionärernas sida hade kunnat komma fram ur buskarna betydligt tidigare än att väcka frågan när klockan är fem i tolv. Dels tycker jag att det hade varit lämpligt från S-ledningen att förvissa sig om ett ordentligt stöd för den ställning man intog från början, det vill säga det positiva med ett Muminland i Karlstad.
Nu bifölls lyckligtvis inte motionen. Men om det blivit ett nej, vilken signal hade man då skickat till företag som vill etablera sig i Karlstad? S talar i långa debattartiklar om att näringslivsklimatet i kommunen måste förbättras. Var finns trovärdigheten?