Äntligen ljusnar det, äntligen har det vänt, och äntligen kan jag andas ut! Och nej, jag har inte tagit fel på datum utan är fullt medveten om att vi måste harva oss igenom drygt tre mörkmörka veckor fram till vintersolståndet då det vänder på riktigt, men för mig personligen vänder det nu i helgen i och med att skitmånaden november tar slut och adventstiden tar vid.
I somliga avseenden är jag mycket konservativ på gränsen till rigid. Jag är till exempel av den uppfattningen att årstider och högtider ska veta sin plats och inte bre ut sig halvårsvis. Vintern får faktiskt inte börja redan i november, så som var fallet i år. Knappt hade vi hunnit växla över från sommartid till normaltid (det heter inte vintertid!) förrän Bore var här på oanmäld och ytterst ovälkommen visit, och när isen la sig på de lugnare vattendragen greps jag av grav misströstan och såg med fasa framför mig en lång vinter. Men denna gång hade jag tydligen makterna på min sida. Delvis i alla fall; is och snö och knaggel försvann, men maken till mörk november har sällan skådats!
Jodå, visst är det så att november utan undantag är mörk och grå, och det kan den gott få vara som tydlig kontrast till härliga, festliga december. Det kanske låter motsägelsefullt att en vinterhatare som jag kan tycka om december, men det har såklart inget med vintern att göra. Tänk dig själv en decembermånad i fullständigt mörker utan minsta tillstymmelse till helgdagar - det skulle ju vara rena mardrömmen, vilket människor på våra breddgrader fattade långt innan Europa kristnades. Midvinterfester bygger på urgamla traditioner; man måste verkligen ta till allt man kunde komma på för att överleva det stora mörkret, och på den vägen är det. I våra dagar besvärjer vi mörkret med hjälp av ljusslingor, levande ljus och adventsstjärnor, och kylan möter vi med fet mat, heta och starka drycker och värmande brasor. Men ajabaja, inte tjuvstarta! Lussebullar och julmust i oktober är en dödssynd, ljusslingor och adventsstjärnor i november en styggelse och julpynt redan första advent bara trams.
Men nu ligger även jag i startgroparna. Fönstren är rena och nyputsade i akt och mening att göra stjärnor och adventsstakar rättvisa, den första satsen av Glenns apotekarglögg är tillverkad och buteljerad, och degen till årets första saffransbröd står på jäsning. I morgon åker balkongslingan och adventsstjärnorna upp och adventsstakarna fram, och sen tänker jag energiskt hänge mig åt att njuta av december, glögg och saffranskusar och konserter och glitter och glim och glam – helt på det klara med att det var värt varenda minut av novembertristess och sträng askes!
Drygt en månad varar härligheterna, innan oxveckorna golvar oss. Men då har det vänt. På riktigt.