Singelliv bekymrar andra

Krönikor
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:

Singellivet i Karlstad har inte mycket gemensamt med hur tjejerna i Sex and The City lever sina liv, menar Erika Bergkvist.
Foto: Lefteris Pitarakis

– Dejtar du någon då? frågar mig ungefär vem som helst nu för tiden. Jag kom undan ganska ofta när jag var 20-någonting, men sedan jag blev 30 verkar det göra folk nervösa att jag är singel.

– Nej det gör jag inte, svarar jag alltid. Mest för att jag faktiskt inte gör det, men också för att jag inte vill dela med mig av den informationen.

– Men du som är så fiiiin, utbrister sagda “vem-som-helst-person” och tittar lite storögt på mig samtidigt som de förbereder sig på att få ett smaskigt svar på sin reaktion.

– Ja det är det som sätter käppar i hjulen för mig och gör det så svårt, säger jag oftast, för att försöka få ett slut på frågestunden som alla runt om uppmärksamt låtsas att de inte lyssnar på. I tankarna ser jag mig själv så som jag såg ut när jag vaknade imorse, och spegeln avslöjade ett ansikte bara ens föräldrar skulle kunna kalla vackert.

Det där är vardagsmat för mig, och även för en del av min vänner. Frågor om ens kärleksliv eller frånvaron av detsamma. Jag tycker det är fräckt att fråga sådant, speciellt eftersom det ofta verkar oroa de människor som inte ens står en speciellt nära. Det handlar självfallet om nyfikenhet och en liten förhoppning om att de ska få reda på vad som är fel på mig. För det vet ju alla, en tjej som inte har något synligt fel måste ju vara nervös av sig eller något.

Vi ses ofta och pratar om det här, mina vänner och jag. Diskuterar varför det verkar så totalt orimligt att några som vi inte är i en relation. Det är ju trots allt meningen med livet att träffa någon och sedan producera ett barn eller två. Vi lever lite som i Sex and The City, fast på värmländskt vis. Förutom att ingen av oss är Samantha, utan det är Mirandas och Carries som populerar bekantskapskretsen. Ska jag vara helt ärlig är det inte så mycket cocktails och stilettklackar heller, utan mer Löfbergs kaffe och sneakers. När jag tänker efter är vi faktiskt sällan på fest, det är knappt man blir bjuden på ett midsommarfirande (just för att man är singel och därmed objudbar enligt vissa par). Dessutom är vi inte speciellt intresserade av killar och män över lag. Nu låter det ju som att allt föll här med Sex and The City-grejen, men icke. För trots att vi är allt det där som tjejerna i Sex and The City inte är, så pratar vi om samma saker. Stöter och blöter, hissar och dissar. Så jag står ändå för mitt val av jämförelse.

Frågan är ju varför vi pratar så mycket om något som knappt finns i våra liv? Förväntningar från omgivningen och normer från samhället är väl det korta svaret. Vi nöjer oss med det idag.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.