Psykisk ohälsa måste mötas med olika perspektiv

Ledare
PUBLICERAD:
Vi måste se på psykisk ohälsa utifrån olika skeden i livet och med olika perspektiv, menar Sara Gunnarsson.
Foto: isabell Höjman/TT
Psykisk ohälsa – ett ämne som är svårt att greppa, men som många ändå gärna diskuterar. Samtalen hamnar gärna i det praktiska, snarare än det resonerande.

”Varför anställer inte regionen fler psykologer, öppna fler vårdplatser” et cetera. Detta snarare än att diskutera bakgrunden till just den psykiska ohälsan. Som 90-talist är jag van vid pratet om psykisk ohälsa. Många av mina jämnåriga vänner verkar maniskt stressade, ha tidvis svåra sömnbesvär och lider av ständig oro och ångest.

Under förra veckan hade Nya Wermlands-Tidningen en fokusvecka med temat psykisk ohälsa. På måndagstidningens förstasida stod det med stora bokstäver ”40 000 värmlänningar mår psykiskt dåligt”. Vilket innebär att ungefär tre av tio värmlänningar upplever att de har någon form av psykisk ohälsa. I statistik från Region Värmlands Liv och hälsa 2017 kan man se skillnader mellan både generationer, kön och hemvist. Det går exempelvis att utläsa att en ungdom som är uppvuxen i en bruksort, i en högre utsträckning riskerar att uppleva psykisk ohälsa än en ungdom som är uppvuxen i en större ort. Samma gäller kvinnor som mår sämre i en något högre utsträckning än männen.

Människan är individualister och är unika i sin form, och det är något man aldrig får glömma bort.

För att problematisera kring den psykiska ohälsan kan man bland annat konstatera ett flertal saker. Beroende på vart i livet man är så spelar olika faktorer in (generaliserat). Som ung matas man av bilden av den perfekta eleven. Något många strävar efter just detta tills de ger upp eller smäller in i väggen. Både stödet från skolan och föräldrarna är avgörande för ett barns mående. Sen när man blir äldre påverkas mycket av ens måendet av ens situation och status. Har man det normen säger att man ska sträva efter? En stabil familj, mängder av vänner och en god försörjning. Bland annat visar studier att bland de som mår allra sämst, är de personer som är arbetslösa eller de som det senaste året haft svårt att betala sina löpande utgifter. När man sen väl passerat pensionsåldern har det sociala en stor betydelse för det psykiska mående.

För att kunna hantera samhällets psykiska ohälsa anser jag därför att vi måste se på det utifrån olika skeden i livet och med olika perspektiv. Människan är individualister och är unika i sin form, och det är något man aldrig får glömma bort. För vissa fungerar den traditionella vården, medan andra behöver nya sätt. Själva målet och önskningen att ingen ska behöva uppleva psykisk ohälsa tror jag är långt ifrån oss. Trenden visar ju snarare att vi relativt mår allt sämre än bättre. Men i den innovativa tid vi lever i, tror jag att vändningen ligger i vår närtid. Både nya metoder att förhindra och bromsa in den psykiska ohälsan lär dyka upp. Det är en optimistisk bild av framtiden och det är jag väl medveten om.

Tänk er en framtid där man får vård snabbt och på sina egna villkor. Jag ser framför mig hur AI-datorer ersätter delar av den enklare vården och hur vi som individer kan styra den genom exempelvis våra telefoner. Hur egenvård blir ett hett samtalsämne inom skolan, på arbetet och i samhället som stort. Ett samhälle där vi rustar framtida generationer för framtiden och hur själva kan påverka den, utan att som idag hamna i en vårdkö.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Karlstads-Tidningens politiska linje.